OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag borde göra nåt åt min strumplåda. Däri ligger alldeles för många strumpor. Har jag trott att det skulle bli restriktioner på ankelsockar? Bristvara? Jag fattar inget. Men jag är väl dumsnål. Köper nya strumpor, gärna roliga boxar med glada strumpor inuti, och sen ligger de oanvända tills resåren blir mör, ungefär. I stället använder jag de gamla vanliga, också de för det mesta roligare och glada strumpor. Men även Happy Socks slits, gärna under hälen för min del. Och i morse, hör och häpna, var jag tvungen att slänga det par jag skulle sätta på mig efter duschen och hämta ett annat par (också de glada strumpor, fåglar på blå botten). I lådan. Som fortfarande är överfull…

Jag fick byta strumpor i morse till ett bara hela.

Kanske en rensning av strumplådan skulle upp på att-göra-listan..? I stället för att jag all ledig tid (ledig i bemärkelsen inte grejar med åt i hemmet, skriver eller jobbar) hänger över en bok. Somliga tycker att det är… slappt. Genom åren har jag fått alltför många frågor om hur jag hinner läsa så många böcker. Det är inte svårt. Att läsa böcker har alltid varit prioriterat av mig. Har man dessutom ingen familj blir böckerna en god ersättning för människor. Igår kväll blev det för övrigt bokbyte, från en bok om grannar som mördar till en bok om svenskar som mördas. Ja, jag är ju mest inne på kriminalare. Säger det nåt om mig som person, tro..?

Bokbyte från en bok om grannar som mördar till en bok om svenskar som mördas.

Som så ofta åt jag frukost i sällskap med min bok på gång och numera också Hopptimisten. Du har inte frågat mig om Hopptimisten, kära dagbok, men jag förklarar ändå. Han var en gåva från Anna under en period för tolv år sen när livet var tufft. (När är livet inte tufft..? Just sayin’…). När vi flyttade ihop ställdes han bakom en glasdörr i en hylla. Ingen bra placering. Nu står han på mitt köksbord i mitt nya hem och sprider optimism och hopp till mig. För vissa dar är jag inte så glad, nej. Hopptimisten gör mig på bättre humör, dock, med sin vackra färg (orange) och sitt runda utseende med en pinne i huvet.

Frukost i sällskaå med min bok på gång och Hopptimisten.

Det var bara tio grader när jag gick till jobbet. Jag hade långärmad linneskjorta, luvatröja och orange jacka mot vinden. Jag blev varm. Det var soligt. Himlen var blå. Solbrillorna låg hemma och ögona rann. Ja ja, man kan inte lyckas klä sig rätt jämt. Nakna trädet i Carolinabacken såg inte ut att frysa alls. Till och med floden var vacker och vattnet såg förvånansvärt blått och rent ut.

Nakna trädet i Carolinabacken såg inte ut att frysa.

Flodens vatten såg ovanligt blått och rent ut.

Idag hade vi tyst skrivtid på jobbet hela förmiddagen. Det är skönt för örona, men jag hade inte så mycket att skriva. Har en artikel på gång och den är skriven och skickad på översättning. Jag börjar kanske inte på nån mer före semestern, det blir lite annat jox i stället. Hann också få en komplimang för min skjorta. Idag hade jag min mörkblå linneskjorta, en av de svindyra jag köpte i april förra året. Jag brukar inte bry mig om sånt, men idag blev jag glad. När en är ensam är det ännu viktigare att en blir sedd.

På tal om semestern fick jag en kallelse på 1177 till min tredje konvertering (omstart) av hjärtat – mitt i semestern. Det var bra tajmat, för den dagen det gäller är i en vecka när jag inte har nåt inplanerat mer än ett bankmöte – dan före konverteringen. Veckan därpå, däremot, ska jag ut på tur med bilen.

Men ett tag till får jag jobba. Jag har fått mer aptit både generellt och på livet, så idag gick jag över till Feiroz för att äta mezetallrik. Det blev en lagom portion dolmades, falafel, hummus och tzatziki.

Mezetallrik på Feiroz till lunch idag.

Ryggen har skött sig idag, men hjärtat blev nog lite skuttigt av beskedet om datum för konvertering. Jag blev andfådd och bestämde mig för att gå hem lite tidigare, fast inte förrän efter dagens sista möte, ett avstämningsmöte. Bara det att mörka moln hopade sig. Och efter mötet öppnade de sig…

Mörka moln över Barockträdgården…

…och Uppsala slott.

När det värsta ösregnet slutat gick jag hem. Då var klockan 16.10, så det blev ju inte så värst mycket tidigare. Jag var så trött och slut att jag knappt vet hur jag tog mig hem. La mig på soffan och slumrade en halvtimme. Sen drack jag en halv mugg kaffe som kvar sen i morse och åt ett äpple och kände mig lite piggare.

Jag micrade soppa och gjorde ett par mackor till kvällsmedicinen. Det gav mig ännu mer energi och jag gick med sopor och tog en kort kvällspromenad. Himlen var dock fortsatt mer grå än blå. Och när jag kom hem igen stod medicinlarmet på mobilen och levde rövare. Det hade det gjort ett tag. Mina grannar älskar mig säkert. NOT!

Tisdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Resten av kvällen blir det nog soffa eller fåtölj och läsning. Jag är trött. Även om dagen har gått ganska mycket i blått blev jag nog lite skärrad av att ha fått ett datum för min tredje konvertering.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.