OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jo då jag försöker äta och ändå går jag ner i vikt. Lunchen igår blev ganska vanlig, till kvällen blev det ovanlig vietnamesisk kyckling – Annas utan chili, min utan koriander. Rätterna såg mycket olika ut, men det var vällagad mat och vi blev mätta. Vi åt tillsammans på Banh Mi i Kvarnen medan vår lägenhet på Main Street visades för hugade spekulanter den andra gången. Igår pratade vi medan vi slafsade i oss maten med pinnar och jag höll mig i skinnet. Men sen när vi kom till Main Street och hade burit tillbaka det viktigaste brast jag igen. Jag blev spydig, sa Anna, och det håller jag med om. Jag vill undvika att vara just spydig och elak, men det är svårt för jag är sårad, ledsen och arg. Mest besviken är jag på mig själv och mitt misslyckande, som sagt. Men jag var inte snäll mot Anna igår och det var dumt och onödigt. Hon hade införskaffat några goda ostar och gott godis och vi mumsade det med var sitt glas rött senare på kvällen. När jag hade bett om ursäkt 100 gånger. Men sagt är sagt – och det gäller oss båda. Sagda ord blir aldrig osagda.

Gårdagens lunch…

…och gårdagens vietnamesiska middag.

Och dagens lunch.

Timmen var sen när jag kröp ner i sängen i Bokrummet. Sömnen blev dålig, vinet till trots. Jag får skylla mig själv. Tillkortakommandena gjorde sig påminda när jag släckt lampan liksom den värkande ljumsken. Hjärtat skötte sig märkligt nog rätt bra. Det är väl härdat nu, kan tänkas.

∼ ♦ ∼

Tisdagsfrukost på Main Street.

Det blev minusgrader igår kväll, men i morse när jag klev upp låg temperaturen runt nollan. Marsmorgonen var grå, dock inte disig som igår. Jag var seg. Åt min frukostfil utan aptit, drack kaffe och kände mig bara skit.

Idag hade jag tid för ett besök i vården. Det gjorde att jag mellanlandade på jobbet, i princip, jobbade kanske trekvart innan det var dags att ge sig ut igen. Mötte en kollega på väg till jobbet när jag gick till vårdbesöket efter att ha jobbat den där stunden. När jag kom tillbaka satt h*n och fikade. Ja ja, jobbet blir nog gjort, men… just sayin’…

Mitt vårdbesök gav mig två goda samtal. Det ena avslutades i förtid, så jag ska se till att det återupptas nästa vecka när jag ska tillbaka för EKG och provtagning. Det andra drog över tiden och gav mig goda redskap och bra tankar, nåt som underlättar för mig att gå vidare i sjukdom och liv.

I väntrummet.

På väg mot… nya mål, i sjukdom och liv.

Så försökte jag jobba. Igår fick jag den saknade bilden såå jag kunde lägga in den och publicera artikeln samt göra en startsidespuff för den. Jag tog hjälp när det gäller puffen, för den var specialgjord, men det var inte svårt.

Utöver det har jag haft en del möten och jobbat med till exempel information på storskärmar. Inget märkvärdigt, men en krånglande teknik.

∼ ♦ ∼

På Main Street startade jag en maskin tvätt innan jag gav katterna mat. Därefter läste jag de sista sidorna i en annorlunda bok personporträtt. Därmed blev det bokbyte till den tredje boken jag köpte på årets bokrea, en bok som avslutar en serie om en kriminalpsykolog. Jag började läsa den senare till kvällsmaten som bestod av smörgås och kaffe.

Bokbyte från en annorlunda bok personporträtt till en bok som avslutar en serie om en kriminalpsykolog.

Läsning till kvällsmaten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… många saker i människors livshistoria upprepar sig, noterade jag idag. Jag vill inte hänga ut nån men för mig handlar det om mina mål i livet. Mål som jag har bestämt själv, uppnått och sen inte haft den rätta glädjen av. Utöver det kan jag konstatera att jag har blivit vald som partner och sen blivit bortvald ett antal gånger. Gamla spöken dyker ofta upp oannonserade. Kanske var det dem jag såg under säckarna på Kungsgatan..? De som ser ut som om de väntar på taxi.

Gamla spöken dyker ofta upp oannonserade. Väntar dessa på taxi, tro?

Utöver det har jag bestämt mig för att trots allt knacka ner ett testamente. Det kan ju bli nån spänn eller en och annan bok över när jag passerar regnbågen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.