OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagskvällen användes synnerligen konstruktivt. Anna och jag pratade praktiska ting. Det känns väldigt bra att vi kommer överens och inte tjafsar. Framöver är det en hel del för oss att tänka på, såväl gemensamt som individuellt. Jag tar och ska ta hjälp från olika håll eftersom jag är hjärtsjuk och inte orkar allt som en flytt med mera innebär. Sorgen över misslyckandet får jag professionell hjälp att hantera. Sen belastar jag mina vänner med en hel del – jag har ju ingen familj att vända mig till. Detta påminner mig om att jag måste ordna med befintligt och nytt testamente. Det finns ju ingen efter mig. Den finaste vännen har lovat att vara närståendekontakt i vården. Det är nämligen som om vården inte riktigt begriper att det finns ensamma människor.

Lite överkänslig, men bra stucken.

På tal om vård är armvecket efter onsdagens provtagning ganska hyfsat. Jag behöll plåstren på lite för länge eftersom jag måste vara säker på att stoppa blödningen efter sticket – jag äter ju blodförtunnande medicin. Igår kväll syntes tydliga spår av klistret som jag inte tål. Men jag har kortisonsalva till det och idag är det mycket bättre.

Jag märker också att blåmärkena blir mindre när jag lämnar prover på min husläkarmottagning jämfört med hos Sjukstugan i Backen. Som jag skrev igår är undersköterskorna på mottagningens lab väldigt bra på att sticka.

∼ ♦ ∼

Januarimorgon… Vädret är hit och dit. Igår var det både regn och snö, plusgrader och slask. I morse låg temperaturen strax under nollan och det var lite halt. När jag gick från jobbet var det blåsigt och snöade. Vintertid går jag till och från jobbet genom stan och bland annat på gågatan och i Carolinabacken där det är värmeslingor under marken. Genom stan kan jag fortsätta att gå när nu har blivit sedan, efter efteråt. Enligt Google får jag fyra minuter längre promenad. Det känns helt OK. En annan bra grej är att jag hamnar lite längre ifrån järnvägen där det ska börja byggas i vår och eskalera i höst, vad jag förstår. Hösten är nog den vackraste årstiden på Main Street, med träden i allén som ändrar färger och som till sist släpper fram domkyrkotornen när grenarna är tomma på löv. Men som du ser, kära dagbok, försöker jag tänka positivt även om sorgen över misslyckandet knackar på mitt redan trasiga hjärta mer eller mindre hela tiden.

Paus i promenaden på Nybron i morse.

Att arbeta är bra för mig, men både sjukdom och mediciner gör mig trött. Idag har jag också varit ganska yr. Det är som att blodtrycket faller lite för snabbt när jag ändrar rörelsemönster, nästan så där som det var första tiden med betablockerare och digitalis. Men jag la in notiser på en av specialistingångarna på intranätet, i vårt nya webbpubliceringsverktyg som jag ännu inte har fått nån formell utbildning i. (Tur att jag har snälla arbetskamrater som visar mig hur jag ska göra.) Det tog längre tid än jag trodde, men jag klarade av det (med god support av Stora A.) Belöningen blev en lunch på slottet med G. Så gott – både mat och sällskap. G är nån som jag tyvärr framöver lär få sakna. Samtidigt, om man lever ska man göra det här och nu. Det är långt ifrån säkert att det finns ett efter efteråt.

Teriyakilax med ris, bröd med färskost och trevligt sällskap = dagens lunch på slottet.

∼ ♦ ∼

Kvällsmat vid skrivbordet.

Det är torsdag i kväll och så här års Antikrundan. Denna torsdagskväll visas ett avsnitt från Motala. Det vill jag gärna titta på, så jag frågade Anna om det var OK och det var det.

Men innan jag slog mig ner i fåtöljen och startade Duo-appen tog jag ett varv med dammsugaren i Bokrummet och på lite andra ställen. Anna har möblerat om en del på egen hand inför kommande fotografering. Jag orkar inte göra så mycket sånt, dammsuga ett rum var nog. Mäklaren hade skickat kontrakt för oss att underteckna och returnera – trodde vi. Men det var ett blad där vi skulle skriva ner vad som är bra med att bo här och trevliga minnen. Har jag inte alls lust med. Det känns väldigt… finito. Samtidigt börjar ju ett nytt liv för mig – i morgon lunchtid tecknar jag kontrakt för mitt nya hem.

Mackor och kaffe intog jag vid skrivbordet. Jag fick ett sms som gjorde mig lite ledsen eftersom det berörde en kusin till min mamma. Men nu är det som det är. Det finns inte alltid ett efter efteråt, som sagt.

∼ ♦ ∼

En stund till får jag i alla fall bo med dessa två. Bilden tog jag i morse. Det var två kissar som inte ville att jag skulle gå iväg och jobba. I morgon är jag på Main Street till lunch och jobbar i alla fall.

Två som inte ville att jag skulle gå i morse.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.