OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Tant med bahytt? Nej jag med luva på denna skitkalla januaridag.
Ingen bra natt i natt. Jag sov en till två timmar i taget, vaknade flera gånger, oftast med kramp i nån fot. Strax efter klockan sju steg jag upp för att ta min morgonmedicin. Sen la jag mig en stund till innan det var dags att gå upp. Jag skulle ju duscha, tvätta håret och väga mig innan jag traskade iväg denna skitkalla januaridag för att få lite vård och omsorg om fötterna.
Plötsligt fungerade appen till vågen i morse, men de siffror jag har att jämföra med är från vecka 51 2023, det vill säga den 22 december. Jag har gått ner tre kilo exakt sen dess. Muskelmassan har minskat cirka fem procent och fettprocenten i kroppen har ökat lika mycket. Dessa siffror är jag lite tveksam till, därför att när jag vägde mig i december var de så markant annorlunda mot tidigare. Bentätheten hade minskat en tiondel, procenten vatten var knappt fyra procent lägre och BMI hade minskat en procent. Vikten verkar ändå stämma. Då har jag 2,8 kilo kvar till min målvikt.
Skitkallt var det, som sagt, men promenaden var väl värd att göras. Fotvårds-A gjorde mina fötter så fina. Jag blödde lite, fast trots att jag äter blodförtunnande var det med betoning på lite. Innan jag gick fick jag en kram. Tänk att A kom in och jobbade på Trettondedagsafton bara för att ta emot mig och mina fötter. ❤
Efteråt gick jag till apoteket för att hämta ut medicin. Doktorn som skrev ut medicinerna hade givetvis gjort fel ordination, men apotekspersonalen litade på kunden så hon fick hämta ut dubbel ranson av ena sorten. Annars ska det ju gå en viss tid innan man får hämta ut samma medicin igen. Inte heller blev jag utfattig, för nu har högkostnadsskyddet nått nya höjder. Efter det gick jag till Main Street med mina läkemedel och värmde mig en stund med micrat pressokaffe innan det var dags att gå igen.
Klockan 12.30 skulle jag träffa H på Wilmas, nästan mitt emot där Fotvårds-A har sin mottagning. H frågade om A och jag gav givetvis högsta betyg. Medan jag väntade på att H skulle komma – jag var tidig – studerade jag Wilmas kakmonter. Nu blev det en grillad kalkonmacka med sallad och ett russinBERG som russintopparna kallas där. Mitt russinBERG hade ett hål i sidan, men smaken var det inget fel på. Jag kunde ställa frågor och fick bra svar inför torsdagens besök. Vi pratade förstås om annat också, jobbet och Mjölby, till exempel. (Nu är det andra personen på mindre än ett dygn som har goda vänner nere i Östergötland, i mina hemtrakter.)
En stelnad bild på isigt vatten.
Jag åt långsamt och det var gott, men illamåendet återvände med dubbel styrka på vägen tillbaka till Main Street. Tanken var att jag skulle köpa med mig nåt ätbart till kvällen liksom fil, men jag orkade inte. Det finns inget en är direkt sugen på att äta när en mår illa.
Det hade kommit ett par mejl som jag behövde besvara, men när jag hade gjort det fick jag vika ner madrassen på golvet i Bokrummet och lägga mig för att slumra. Under tiden pågick slakt av gröngöling i Salen. Jag borde säkert ha hjälpt till, men jag var tvungen att ligga ner. Och även om det inte dokumenterades var jag med och bar hem och klädde trädet. Alltid något av en som är en skugga av sitt forna jag idag. Jag bjuder på en stelnad bild på isigt vatten, den illustrerar bra hur jag känner mig. Nån rätsida på tillvaron har jag inte fått än. Den är bara… frusen, stelnad.
Det kan bli några bitar ost till middag, sånt brukar slinka ner.
∼ ♦ ∼
I morrn är en promenad längs ån planerad på förmiddagen samt en middag på kvällen. Jag hoppas att jag orkar ta mig ut, för jag behöver frisk luft. Och mat. På Main Street är luften inte så hälsosam, dammigt etc.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Hoppas nu att får bättre hjälp med hjärtat! Jag har läst om dina problem på sistone och det var tråkigt att läsa att konverteringen inte hjälpte så länge. Jag har också haft mer problem under julen, men det brukar vara så.. Jag känner mig inte stressad, men det beror ju troligtvis på stress eller oro ändå. Men! Nu är jag på ett nattåg hemåt så det blir mer lugn och ro för hjärtat framöver! 🙂
Jag förstår också att du inte mår så bra, du nämner ju hela tiden olika saker och ensamhet. Men, jag tror det blir bättre. Du förtjänar bättre och är värd att känna dig både värdefull och respekterad. Du skriver ofta som att allting dåligt är ditt fel, men det är omöjligt att en enda felar i mänskliga relationer.
Av en slump kom jag åt något på din blogg och kastades tillbaka till början av detta år. Även då en bild med orange jacka! (Din nya bild med jackan inspirerande mig att skriva till dig!) Men, dina ögon såg… om inte lyckliga så harmoniska ut? Det var faktiskt det första som slog mig. Den Tofflan var det mycket länge sen vi såg – åtminstone på bloggen!! Jag hoppas att det nya året kan komma att ge dig samma inre harmoni.
Kämpa på, Tofflan!
PS. Jag skrev till dig förut men nu säger domdäringa att min e-post inte finns, så häromveckan fick jag snabbt skapa en ny… Men, jag tror jag ska kunna fylla i formuläret här i kommentarerna ändå, bara jag förstår hur jag loggar ut mitt gamla.. Fungerar det inte så är det okej, du behöver inte publicera kommentaren då!
GillaGilla
Din nya mejladress fungerar ju, kolla mejlen!
De senaste tio, 15 åren har varit en enda stor kamp och jag vet inte hur länge jag och hjärtat orkar. Ord som dem från dig ger mig en kraftsmula, ska du veta.
GillaGilla