OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Ett inlägg om den tredje delen i Stenträsktrilogin.

Hösten 2022 läste jag de två första delarna i Liza Marklunds Stenträsktrilogi. Jag tyckte nog att hennes Annika Bengtzon-deckare hade dragit ut lite på såväl tid som handling. De var inte riktigt lika bra som i början. Men så kom de här böckerna om Stenträsk och jag var fast igen. Den tredje och avslutande delen i trilogin, Stormberget, fick jag i julklapp 2023 av Anna. Det blev de första av 2023 års julklappsböcker jag läste.

Det firas midsommar i Stenträsk när det flyter upp en kropp ur Kallmyren. Alla tror att det är Wiking Stormbergs fru Helena som äntligen har hittats. Men det är en manskropp och mannen har inte drunknat. Kroppen har varit fäst mot botten i myren med en påle genom hjärtat. För Wiking innebär dock fyndet en resa genom hans familjehistoria. Han ställs inför svåra frågor kring vad som är sanning och vad som är lögn och framför allt, vem eller vad han själv är.

Det här känns inte som nån vanlig kriminalroman trots att den handlar om såväl mord som andra brott. Det är mera en familjehistoria, en rätt hiskelig sådan. Författaren är en driven skribent. Personteckningarna känns väldigt äkta och jag undrar om det här inte är baserat på verkliga händelser. Berättelsen känns så… realistisk. Och även om boken avslutar trilogin vill jag gärna veta vad som hände sen. Med… Alice, till exempel…

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Stenträsk-trilogin (länkarna går till mina inlägg om böckerna:

1. Polcirkeln
2. Kallmyren
3. Stormberget (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.