Kära dagbok…

Det skulle ju bli en trevlig kväll i goda vänners lag, med smaskig mat och dryck på Koh Phangan igår. Och det blev det. Först. Maten var god, servicen på topp liksom humöret. F och E inledde med Mai Thai, jag tog det försiktigt med en öl. Från början var vi tre vid bordet. Ytterligare två anslöt, G kom först, L missade jag tyvärr. Jag vet inte vad som hände för jag drack en öl och rött vin, inte mer än vanligt, och åt Gai Satay (kycklingspett; tre av fem), men min Irish Coffee lämnade jag så gott som orörd kvar.

Vi skulle ju äta gott och dricka gott här…

F och E drack Mai Thai.

Jag åt Gai Satay.

Irish Coffeen blev kvar.

Sen blev jag nämligen så dålig att jag med nöd och näppe kunde ta mig hem på egen hand. Vännerna erbjöd mig såväl eskort som skjuts, men jag traskade hem med matlåda i handen. Hjärtat levde rövare, jag kallsvettades, var andfådd, mådde illa och… nej… det var bara att gå hem. Och där gav jag katterna mat innan jag la mig ovanpå sängen för att dö. Trodde jag. Det gjorde jag inte. Men jag tar detta som en varning. Livet är inte längre för mig, jag måste acceptera att jag är sjuk även om jag har startat om hjärtat.

∼ ♦ ∼

Lördagsstart.

Under natten sov jag av och till, slumrade mest. Jag hade kontakt med F per sms fram till klockan var nästan två. Anna messade jag också till när jag hade kommit hem. Jag ville ju inte att hon skulle få en chock om jag låg död i sängen när hon kom hem från sin resa i kväll. Men, som sagt, jag dog inte. Jag fick en varning. Och lördagen kunde jag inleda som vanligt, om än försiktigt. Jag tömde kattpottorna medan jag bryggde kaffe och så la jag mig och läste och drack kaffe på sängen en stund. Både E och F hörde av sig per sms och frågade hur jag mådde och jag messade till Anna att jag levde. Först i morse vågade jag kolla hjärtfrekvensen. Pulsen låg på 80 och kurvorna var ganska jämna. Jag fattar inte vad som hände igår… Morgonduschen idag var extra skön. Frukosten slank ner fint. Jag mår inte illa eller har ont i magen.

Och lördagsfrukost.

En avi om ett paket kom igår eftermiddag.

Igår eftermiddag kom en avi om att jag hade fått ett paket, men eftersom jag redan hade varit tidigare på dan till Kvarnen och skulle iväg på middag gick jag inte för att hämta det förrän idag. Det var lite av en chansning ifall jag skulle palla.

Jag hade också lovat att köpa julöl, men igår såg jag inga julöl på Systemet i Kvarnen. Gravt synskadad? Kanske. Idag när jag passerade på väg till paketutlämningen såg jag att där fanns en hel hylla med julöl. Såväl paket som julöl och tio svenska nubbar köpte jag och var glad och tacksam att jag inte behövde gå ner på stan. Det hade jag inte orkat.

Julöl och svenska nubbar inhandlade.

Vad det var i paketet? Jo däri låg två (2) julklappar från Annelie till mig. Två, inte en. För att jag hade varit så dålig och kämpat på, skrev hon när jag hörde av mig per sms. Jag har såna otroligt fina och omtänksamma vänner, kära dagbok!

Ett blått paket…

…med två julklappar från Annelie till mig.

∼ ♦ ∼

Det är fyra grader varmt och det droppar från taken. Jag ska lägga mig ovanpå sängen ett tag igen och vila. Anna är informerad per sms om inköpen och vädret, men har inte svarat. Jag utgår från att hon gör roligare saker än tänker på sin sjuka sambo som fick en rejäl varning igår kväll – när hon också ville göra roliga saker. Nej, livet är inte rättvist, det är kort och kämpigt. Men jag har i alla fall en matlåda med middag till idag och två julklappar som jag är glad för.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.