Kära dagbok…

Bara ett blåmärke (efter infarten).

Det är fortfarande fantastiskt! Alltså, mitt mående. Jag mår bra. Jag flåsar inte, blir inte andfådd för minsta lilla och jag orkar vara uppe. Det enda mindre bra är att jag är trött, men det kanske inte är så konstigt efter såväl förmaksflimmer som anspänning inför elkonvertering. Och så har jag ett grymt blåmärke på handen efter infarten. Men det är allt. Bara ett blåmärke, i princip. Vissa stunder undrar jag om jag dog i torsdags. Det är som om ett lugn har svept in mig i ett mjukt och varmt täcke. Jag blir knappt ens upprörd, inte heller arg, ledsen eller ångestfylld. I morrn tänker jag gå och jobba. Vi får se hur det går. Jag ska testa stressen och jag ska testa trapporna för att se om jag orkar. Så får jag börja.

∼ ♦ ∼

Jag tog det mest lugnt hela lördagen. När jag hade gjort mina ärenden läste jag. Det blev bokbyte. Skumt nog bytte jag bok från en om en avliden man till en om en annan avliden man. Boken jag läser nu har emellertid en hel del fler språkliga plus, för det här är en bok, av Björn Hellberg, skriven för att vara just bok. Han har ett otroligt roligt och ovanligt språk.

Bokbyte från en bok om avliden man till en bok om en annan avliden man.

Igår var det ju Anna-dagen hela dan. Jag grattade en och annan Anna. Anna som jag bor med jobbade tio timmar, så henne bjöd jag på middag på Main Street. Jag serverade pulled turkey med tillbehör samt kex och ost efteråt och till det ett ripassovin som vi har druckit en tidigare årgång av. Allt var till belåtenhet och resterna ska vi äta till middag i kväll.

Pulled turkey…

…och kvällens ripassovin.

Kaffe och choklad intog vi i Salen framför den tredje delen av The Chelsea Detective. Efter programmets slut var det lagom att gå och lägga sig. Anna skulle ju upp tidigt och jag är som sagt trött. Klockan hann ändå bli över halv tolv innan vi släckte.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon.

I morse vaknade jag ungefär 6.40, vilket är perfekt eftersom jag tar medicin runt sjutiden morgon och kväll. Tyvärr kunde jag inte somna om, så jag fördelade veckans morgonmedicin, sopade i hallen och tömde kattpottorna innan jag gick tillbaka till sovrummet med en mugg nybryggt kaffe. Där låg jag och läste tills klockan var nånstans mellan åtta och halv nio. Då körde jag igång en maskin tvätt. Efter det var det dags för tvätt av lekamen, det vill säga dusch.

Jag åt en lätt frukost – kaffe och två rostade mackor – innan jag tog med mig ett litet sopberg till soprummet i källaren. Därefter stegade jag ut i garaget, mumlandes böner om att bilen måtte starta. Det gjorde den! Jag åkte en sväng som avslutades med ett besök på Rusta. Affären hade billig kattmat och jag köpte två stora lådor som nu förvaras i källarförrådet. Bra att ha, liksom, för katterna äter bara den här sorten, nästan. Sen följde det med lite annat nödvändigt också såsom toapapper och disktrasor.

När jag kom hem ringde Annas snälla mamma och vi pratade nån kvart. Jag satt en stund vid datorn innan jag intog dagens andra frukost, fil med müsli.

Första söndagsfrukost, rostat bröd, övervakad av Lucifer.

Andra frukost, fil med müsli, vid lunch.

Under eftermiddagen softar katterna och jag. Jag har börjat packa min jobbväska och jag har slängt iväg ett sms till Anna för att höra om hon vill bli hämtad i bil när hon slutar jobbet. Kvällens middag är i princip klar, ska bara göra lite fler klyftor och mer sallad.

Lucifer softar på en av kattkuddarna i soffan…

…och Citrus i Zebrafåtöljen.

I morgon börjar en ny arbetsvecka, med mig på plats på jobbet. Hjärtat slår som det ska nu och jag har bara ett blåmärke.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.