Kära dagbok…

Mysigt, men inte riktigt hela sanningen om söndagsmorgonen.

Visst ser det mysigt ut på bilden, med en bok och kaffe på sängen. Bilden är till viss del sann, för en stund hade jag det så mysigt. Den visar dock inte hela sanningen. I natt mådde jag fruktansvärt illa. Magen är i uppror. Och när jag äntligen somnat om i morse var det en kisse som pep ynkligt utanför sovrummet till dess att jag gick upp. Då hittade jag en spya inklusive hårboll på mattan i Bokrummet. Bara att försöka torka och gnussa rent. Jag mådde inte mer illa av spyan, men jag har mått illa ända sen i natt och hela dan. Ibland hjälper det att tvinga i sig nåt ätbart, så det gjorde jag framåt förmiddagen. Jag spydde inte. Söndagsfrukosten har emellertid åkt hiss i magen till dess att den kom ut bakvägen, så att säga. Jag bävar för morgondagen när en ny arbetsvecka börjar och jag ska ha möte med mina chefer. Vad vill de att jag ska säga? Vilken dag jag ska bli frisk? När jag ska dö? Jag känner mig så pressad och stressad, för hemma och sjukskriven kan jag inte vara.

Söndagsfrukosten jag tvingande i mig.

Till återvinningen.

Jag tog en dusch och försökte fixa mina fötter (har inte varit på fotvård sen före sommaren) för att få mig att känna mig lite fräschare. Sen ringde jag Annas snälla mamma och pratade en stund. Det är gott att hon finns i mitt liv. Hon hade inget som behövde kastas eller handlas idag.

Så tog jag mig i kragen och släpade ner kasse och säck med utrensade kläder som skulle till återvinningen. I säcken låg en del som säkert går att använda av nästa person, bland annat en och annan fin tröja. Anna provade jeansen jag hade kasserat igår kväll, men de hade ju några år på nacken och modeller och utsvängda ben är inget som nån av oss gillar. På återvinningen i Librobäck var jag inte ensam, men en vänlig kille tog hand om mina grejor direkt eftersom han alldeles nyss tömt kärlen.

Anna jobbar tio timmar idag och jag vill så gärna kunna ha maten på bordet när hon kommer hem då. Men jag har nästan helt slutat att laga mat och idag var som sagt illamåendet min ständigt närvarande kompis. Jag åkte i alla fall och inhandlade nåt ätbart. Till söndagsmiddag tänkte jag bjuda på rökt makrill, fransk potatissallad, romsås och tomater. Det finns öl till den som vill ha.

Viva la vida – leve livet – kändes lite som ett hån idag.

På eftermiddagen ställde jag mig vid strykbrädan. Det var sen en fröjd att hänga in skjortor och jeans och lägga t-shirtar i lådor i mina välstädade garderober. Jag micrade en mugg kaffe och ägnade en stund åt ett svårt sudoku som jag snott med mig hem från jobbet för länge sen.

Att stryka tischan som med ett citat av Frida Kahlo hyllar livet kändes lite som ett hån idag. Om jag inte mår bättre får jag kontakta min husläkare och kanske föreslå att han skriver ut nåt mot illamåendet i alla fall. Det känns inte som om nån direkt vill sjukskriva mig. Fortsatt positivt är dock att hjärtat har lugnat ner sig. Hjärtfrekvens och puls har sjunkit, men hjärtat slår ändå oregelbundet i min bröstkorg.

∼ ♦ ∼

Klockan 18 åker jag och hämtar hem Anna i bil efter jobbet. Jag har hämtat henne varje kväll den här helgen. Det är inget hon kräver eller ens ber om utan jag som erbjuder. Uppsala är en hård stad, framför allt i mörkret. Dessutom har Annas arbetspass varit väldigt långa. Det handlar om omtanke, sånt normala människor visar dem de tycker om.

På tal om mörker har Allt ljus på Uppsala startat i helgen. Jag skulle så gärna vilja se ljusinstallationerna, men i skrivande stund vet jag inte om jag orkar och i såna fall när. I kväll orkar definitivt ingen av oss. Jag vill i alla fall se andra delen av Historien om Sverige.

Allt ljus på Uppsala i novembermörkret vill jag se…

…men i kväll blir det Historien om Sverige del två på TV.

∼ ♦ ∼

Det är Fars dag idag. Jag tänker inte mer på pappa idag än andra dar, men jag saknar honom och hans klokhet. Kanske hade vi kunnat prata om våra trasiga hjärtan, han och jag, om han hade levt. Älskad, saknad, men aldrig glömd.

Min pappa innan han blev min pappa. Här är han 24 år och universitetsstuderande i Lund.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.