Kära dagbok…

Lördagskvällen blev riktigt mysig här hemma. Utanför tog ovädret vid, men inomhus var det varmt och skönt. Vi åt gott (räkmackor och lördagsgodis), drack lite vin och såg två bra program på TV. Just nu önskar jag mig inte mer av en mysig kväll. 

Räkmackor för två…

…lördagsgodis för en.

Eller jo. Det klart att jag vill att mitt hjärta vore friskt, men så är det inte. Jag vidhåller att jag inte är rädd för döden. Samtidigt kan jag inte vara säker på att den kommer lika snabbt som för min pappa (diagnos vid påsk, död i juli samma år). Jag vill inte bli klen och beroende av andra, jag vill vara den starka, friska jag som jag var för… bara ett tag sen. Nej, kära dagbok, har jag inte accepterat att jag är sjuk. Som grädde på moset känns det som om jag håller på att bli förkyld. Eller också är rinnsnuva ett symtom eller en biverkning av medicinen. Igår rann näsan sanslöst mycket, idag är jag lite mer täppt. Hur reagerar hjärtat om jag får en infektion? Det är sånt jag inte vet än. Jag noterade dock att min puls låg högt igår kväll. Den brukar i och för sig ligga högre på kvällarna. To be continued…

Oväder utanför igår.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon med en spännande deckare och kaffe på sängen.

I morse vaknade jag i tid för att ta medicin. Sen lyckades jag somna om och sov ganska länge innan jag klev upp och satte på kaffe. Diskmaskinen var full, så den startade jag också. Kattpottorna var inte fulla, men jag tömde dem så att katterna skulle få fräscha toaletter.

Med kaffe på sängen och en spännande och snabbläst deckare fortsatte jag denna söndag. Vilodag. Idag var planen att ta det mest lugnt. Att köra en diskmaskin och plocka ur den sen samt samma lika med en tvättmaskin är inte så betungande. Det är sånt jag bara gör. Idag tvättade jag bland annat ett duschdraperi  och lite annat som funkade ihop med färgerna.

Det blev en liten promenad i höstsolen och ett utfört ärende.

Vädret var bättre idag än igår, så jag bestämde mig för att ta mig ut en sväng när diskmaskinen och tvättmaskinen jobbat klart och jag var duschad och redo. Annas snälla mamma ringde medan jag funderade över dagen och vart jag skulle promenera. Jag passade också på att slänga sopor, bland annat tomglas. Märkligt nog blir det mycket sånt hos oss…

Det blev en uppfriskande promenad i höstsolen och ett ärende på apoteket, som jag inte orkade göra igår, blev utfört. Ingen gofika på stan. Men jag hittade ett gammalt svårt sudoku i skrivbordslådan och det roade jag mig med i stället när jag kom hem.

Ett sudoku roade mig efter promenaden.

Anna skulle inte komma hem direkt efter jobbet utan iväg på fika. Några matplaner gjordes inte upp. Du känner ju till, kära dagbok, att jag inte är mycket för kraftiga middagar just nu utan mest plock och sånt som är lättätet. Jag funderade och funderade, men som vanligt stod det still. Antingen kommer jag på nåt jag kan äta till söndagsmiddag eller så svälter jag ihjäl.

Tack och lov har illamåendet hållit sig borta, det underlättar tillvaron. Kanske en russintopp för ett russin var rätt medicin? Tyvärr var servicen på Wilmas väldigt underlig igår. När en vill fika där vill en sån som jag i alla fall ha kaffe till fikabrödet, nåt personalen inte uppfattade först. Det blev en snabbfika på lördagen som jag glömde berätta om här, jag tappade lusten. Russintoppen fick i alla fall högsta betyg – den var toppig och välsmakande.

Hemsk russinbild som jag skickade till Anna igår.

Jag fick kaffe till sist till fikabrödet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.