Kära dagbok…

Blåsigt, även på S:t Olofsgatan.

Tisdagskväll = tvättkväll. Hela Pojkrummet fylldes av tvätt, inte bara torkställningarna, även gardinstången utnyttjades. Det blir härligt att ta reda på senare, även om Anna tog hand om delar av sin tvätt under dan. Jag ser dessutom framför mig en helg med hushållsarbete – städning och  strykning. Men jag tänker också vila och ta en promenad ner på stan. Om jag orkar, förstås.

Vädret är ombytligt, mest temperaturmässigt. Från att ha legat runt nollan de senaste morgnarna var det 14 grader i morse. Det duggade lätt och det var rätt skönt, för även om det blåste mycket var vindarna ljumma. Jag kämpade upp till jobbet, också denna morgon utan att stanna. Men det kändes tyngre. Kanske berodde det på att jag påverkas för mycket av ombytligheten i stämningar och humör. Det är en dålig egenskap hos mig, dessvärre inget jag kan förändra. Har jag inte lyckats på 60nånting år…

Idag var det en diger mötesdag på jobbet, med tre möten på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Under förmiddagens sista möte, ett extrainsatt enhetsmöte, gav en väldigt kunnig arbetskamrat och guide oss en intressant bakgrund till vissa symboler på min arbetsplats. Jag hade en del historia att fundera över på lunchen. Passande nog åt jag den i sällskap med den historiska roman jag läser just nu.

Dagens lunch i passande sällskap.

Eftermiddagsmötet var på annan plats och efter det hade jag bestämt att gå hem. Nån timme kunde jag jobba på distans, men det blev ju inte särskilt mycket operativt arbete gjort idag. På hemvägen slog illamåendet klorna i mig och hjärtat slog så att det gjorde ont i bröstet. Gissningsvis blev det för mycket idag med ett stort möte efter lunch. Hörsalen på Ekonomikum – se bilden nedan! – var så gott som full under mötet.

Den här hörsalen på Ekonomikum blev full…

Genom Börjeparken på väg hem.

Så jag stapplade hem genom Börjeparken, la mig på soffan, kallsvettades och lät hjärtat hamra och flimra till dess att det lugnade sig. Anna var hemma, men skulle gå till jobbet och kunde inget göra för mig, sa hon. Jag höll henne i handen en stund, tiggde till mig lite omtanke. Kanske var det detta som gjorde susen. Eller också var det jobb, för jag startade jobbdatorn så snart jag mådde bättre och började redigera en artikeltext. Jag insåg hur jävla fånig jag är som tror att nån annan kan lösa mina hälsoproblem. Nu i kväll är jag öm i bröstet, varm och väldigt trött.

Anna hade putsat köksfönstret idag och tagit ner gardinkappan. Utöver det har hon startat nåt projekt med en hylla i en av våra två klädkammare. (Den andra har katterna som sin toalett.) Jag har tagit reda på gårdagens rena tvätt.

Tomatsoppa, mackor med salt pålägg och Kurtisanen gav mig kraft.

Till middag micrade jag en skål tomatsoppa och åt en kaviarmacka och en macka med kycklingpålägg. Mamma sa att salt motverkar illamående, så jag lyssnade kanske på henne ibland. Det gav mig kraft att orka stryka kläderna från gårdagens tvätt och en gardinkappa till köket. Eller också var det nåt helt annat som gav mig kraft. Jag tog hissen ner till soprummet med tre soppåsar samt vattnade krukväxterna i alla rum. Skönt att ha det gjort. När jag inte är på jobbet finns det minst tusen saker att göra i hemmet på Main Street. För mig är det smart att fokusera på det som behöver bli gjort och inte göra en massa annat. Då kan jag få mer tid för mig när jag är ledig på helgen (och inte bara städa och handla).

∼ ♦ ∼

Jag har kollat läget med en kompis som varit lite osynlig och jag har födelsedagsgrattat en person som betyder mycket för mig. Visst är kroppen min ombytlig, men jag är inte helt borta i skallen. Kvällskaffet väntar!

∼ ♦ ∼

Både i morrn och på fredag jobbar jag hemifrån. På fredag tänkte jag delta i ett webbinarium på förmiddagen om klarspråk, det är ju internationella klarspråksdagen då. Det ger mig nåt att tänka på och får mig förhoppningsvis att inte bli alltför deppig denna sorgens årsdag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.