Kära dagbok…
Det var så gott med ugnsbakad lax igår med ett glas vin till. Och jag hade en bra kväll, utan magont och inte så mycket yrsel. Jag låg mest på soffan. Till och med nougat och stiltonbågar kunde jag äta. Tänk att jag har längtat så! På TV var det mest skit, men vi såg veckans avsnitt av Det sitter i väggarna på SvT Play innan vi slöglodde på en och annan gammal brittisk deckare. Jag kände mig nästan frisk och nästan normal.
∼ ♦ ∼
I morse var det dags för en lägre dos betablockerare. Jag trodde att jag skulle märka av en förbättring genast och tog inte fil till utan kaffe och min bok på gång. Till lördagsfrukost ville jag ha nåt helt annat än det vanliga. Det blev kokt ägg och en skiva rostat bröd. Så ljuvligt gott! Sen protesterade magen… Fast den gjorde det bara en gång, som tur var.
Jag beslutade att följa med Anna upp på stan. Det är ju kulturnatt <== världens sämsta sökmotor på sajten! idag. Jag tänkte att jag promenerar lite försiktigt och går hem om jag inte orkar. Det var inget särskilt jag ville se, jag ville bara vara utomhus. Först gick det väldigt bra, men så träffade jag ”Lisbeth”, hon som heter nånting heeelt annat och blev stående för att prata en stund. Det går inte. Yrseln slog klorna i mig och jag trodde att jag skulle falla ner på Nybron. Det gjorde jag inte. Vi tog oss över Västra Ågatan och när Anna gick in på Stil satt jag utanför och återhämtade mig. Det gick bra!
Vi var trötta och yra båda två, så vi bestämde att stanna till på Tegels uteservering och äta lite. Vi delade på en svamppizza och tog var sin öl – Anna bjöd. Som jag har längtat, det fick mig att känna mig nästan normal igen. Och innan vi gick tillbaka till Main Street köpte vi med oss lite lördagsgodis hem för säkerhets skull.
∼ ♦ ∼
Nu blir det en stunds vila innan vi ska till Uppströms. Det är en kort promenad och vi ska äta räkor och havskräftor.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.