Kära dagbok…

Igår kväll var jag lite piggare och orkade läsa en stund.
Igår på måndagskvällen kände jag mig faktiskt lite piggare. Jag låg visserligen av och till på soffan, men inte enbart och jag sov inte. I stället ringde jag Annas snälla mamma. Jag orkade läsa min bok på gång. Anna och jag tittade på Kristallengalan, som bjöd lite lagom underhållning och inte krävde nåt djupare tankearbete.
Jag sover bra på nätterna och det är jag tacksam för. Ibland kan jag vakna till av magknip, men jag har lyckats hålla mig ifrån att gå upp och somnar strax om. På morgnarna är yrseln besvärligast. Igår morse var det riktigt tufft, i morse tog jag det väldigt försiktigt – och ändå höll jag på att tuppa av i duschen. Lyckades spola av mig duschkrämen, torka mig hjälpligt och stappla in till sängen där jag la mig en stund på handduken.

Citrus är nära mig när jag jobbar.
Vid skrivbordet sitter jag och jobbar ungefär en timme, ibland lite mer, i stöten. Sen måste jag vila mellan 15 och 30 minuter på soffan. Under arbetet är jag allt som oftast övervakad av fröken Katt. Citrus tycks ha hittat ett nytt favoritställe under skrivbordet, på pappas ryamatta. Mattan han knöt när han både var sjuk och väntade på operation och låg i skilsmässa. Lite märklig koppling, men på nåt vis känns det som om pappa är med mig – det är väl hans proppar och dåliga hjärta jag har ärvt.
Det är många som undrar varför jag inte är sjukskriven. Nu har jag själv börjat undra över det. Min chef sjukanmälde mig i onsdags, men jag blev inte sjukskriven av nån läkare. Och jag mådde inte så här dåligt när jag lämnade sjukhuset, så jag frågade inte efter nåt sjukintyg. Det är också givetvis en ekonomisk fråga. Därför friskanmälde jag mig igår. Men jag mår fan sämre nu. Ikväll ska jag minska dosen på en medicin. Kanske lindras biverkningarna då.
I vart fall gjorde jag som var skrivet av sjukhusläkaren som behandlade mig senast: kontaktade min vårdcentral om jag hade frågor. Jag ska få ett videomöte med min läkare där – på torsdag morgon. Det känns jävligt långt till dess, men jag får försöka ta det så lugnt jag kan. Att jag blir stressad av att inte orka saker får jag försöka skjuta åt sidan. Vi hade till exempel planer att fixa en del vid Slottet den gångna helgen. Det gick om intet, för vi mådde inte så bra nån av oss och Anna har inte körkort (bil krävdes för vissa saker).
Vi behövde handla, tunga saker som kattmat, och bilen behövde motioneras. Notera att jag använder förfluten tids tempus. Det är alltså bara jag i vårt hem som har körkort och jag ska väl helst inte köra bil, men det var ljust och jag körde försiktigt. Först åkte jag till Slottet och hämtade Slottsfruarna. Anna tog emot täckbark vid Slottet och fick hjälp av sin snälla mamma som trots allt tagit sig dit. Det tog nog sin lilla tid – och kraft – att få in alla säckar med skottkärran. Dessutom ville leverantören komma med säckarna en hel timme innan det var överenskommet – och då jobbade Anna. Ibland undrar man… Handlingen sen hjälptes vi åt med, men det var ärligt talat Anna som drog tyngsta lasset där också. När hon skulle in och köpa blåbärssoppa och lite annat stannade jag utanför på en bänk och vilade och tankade ljus och luft.

Jag har gått – GÅTT! – ner med sopor.
Nåt mer som har gått bra idag? Nån nytta gjord? Ja jag tömde kattpottorna och jag har sopat. Men bäst av allt: jag gick ner till soprummet med kattskiten och kompostpåsen. Sen gick jag upp igen. Vi bor på plan tre. Det blir alltså fyra trappor. När jag gick upp fick jag stanna på plan ett och sätta mig en stund på trappkanten innan jag vågade fortsätta. Men jag klarade det!
Idag önskade jag att jag hade ork och mod att ta en liten promenad. Det var riktigt soligt och fint på förmiddagen. Men jag vågar inte ge mig ut på egen hand, jag känner mig för osäker.
∼ ♦ ∼
I kväll blir det soffa med bok och Maria Wern på TV4. Min doktor bad mig komplettera med några uppgifter inför vårt möte på torsdag och det har jag gjort. I morrn ska jag ta en promenad för att att hämta ett paket, troligen en hett efterlängtad spänningsroman som jag bett att få för recension.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.










Skönt att du får sova🙏❤️Tänker på dig!
GillaGilla
Jag sover typ hela tiden utom när jag jobbar. Tröttma en biverkning.
Tack! ❤️
GillaGilla