Kära dagbok…

En mycket passande rubrik för mig.

Sista semesterdagen… Det känns konstigt, men ganska skönt ändå att jag ska jobba på måndag. Jag har dock insett – och bestämt mig för – att kontakta min läkare då. Den här tromboflebiten har varit nåt i hästväg och jag vill både att nån ska titta på den och få hjälp att förebygga nya.

Jag har ändå försökt att leva ”som vanligt” och göra sånt jag vill, träffa dem jag vill hänga med. Läser gör jag, men det blir inte lika mycket eftersom jag umgås mer med verkliga än litterära människor här. Den annorlunda boken jag läser, förresten, har liksom en annan bok jag nyligen läste, kapitelrubriker. Det gillar jag mycket och det är faktiskt nåt jag rekommenderar författare att använda sig av i stället för bara nummer. Kapitlet jag började läsa idag hade en mycket passande rubrik för mig!

Röda rosor från Fina blomsterrum till graven.

På förmiddagen tog jag och bilen en åktur ensamma. Det blev en lite sväng genom Varamon, men där var ganska öde. Hos Fina blomsterrum köpte jag två buketter röda rosor. De som jobbar där är alltid så trevliga och hjälpsamma och jag fick rosorna beskurna för att passa vaserna på kyrkogården.

Jag har årsskötsel på graven. Det innebär främst att griftegårdens personal klipper gräset runt omkring samt planterar blommor vår och sommar och ordnar en liggare till allhelgona. Tidigare satte de tagetes i glada färger och dem älskade min pappa. Nu är det isbegonior och de är lite trista, tycker jag. Därför brukar jag ibland köpa färggranna blommor till de lösa vaserna. Idag blev det djupröda rosor, som synes, och jag tyckte det blev fint. Stenarna försökte jag torka av med vatten, borste och papper. De såg inte mycket renare ut än innan. De som arbetar på griftegården i Motala gör ett finfint jobb. Kyrkogården har blivit så fin och jag insåg att jag nog måste lämna in stenarna för rengöring så att det inte blir skämmigt…

Isbegonior ingår i årsskötselns sommarsortiment.

Rosorna från i söndags var lite tilltufsade, men vackra, så jag lät dem stå kvar.

∼ ♦ ∼

I kväll tillbringade jag några timmar med vännen Mia. Vi gick till Tapas & Cava i hamnen, där vi åt charkbricka (Mia) respektive ostbricka (jag) och delade en flaska tempranillo. 

Mia vid Tapas & Cava.

Vi delade en flaska Caliza, ett tempranillovin.

Min ostbricka.

Efter maten promenerade vi upp till stan för var sitt glas på Tappen. Där var det levande musik med bland annat riktigt bra covers av både Janis Joplin och Bob Dylan. Jag hade gärna stannat, inte bara för karl’n som ville göra high five för att han tyckte att jag såg så häftig ut, utan för att det bara var så jävla mysigt. Innan jag lämnade stan hoppade jag in på Ströget och sa hej då.

Men nu är min vistelse här snart över och förbi. Katten Lukas ska få tillbaka sitt rum och sin säng – tack för lånet, gubben.

Snart är det slut…

…på vistelsen hos FEM och Finske Pinnen.

Katten Lukas ska få tillbaka sitt rum och sin säng.

∼ ♦ ∼

I morrn blir det återresa till Uppsala. Jag har tänjt ut vänskapen på Workshop Road rejält med en vistelse på nästan en vecka. I oktober kommer vännen FEM och hälsar på, men tyvärr kan jag inte erbjuda henne boende på Main Street.

Men nu ska jag ner i bastun och njuta en stund. Det har sina fördelar att hyra in sig hos en person med finska rötter.

Hej då Brona och sjön!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.