Kära dagbok…
Det var oerhört tungt att simma igår. Jag känner mig fan orkeslös. Dessutom glömde jag vattenflaskan, så jag var rejält uttorkad (trots simningen) i kroppen. Utöver det hade jag med all säkerhet saltbrist, för jag mådde sjukt illa. Anna sa att jag fick ta lite rester av deras middag om jag ville ha, men chicken tikka masala var inte alls läge att stoppa i sig.
Jag satt ganska länge och försökte konversera när jag hade hängt upp den våta handduken och baddräkten. Tanken var att jag skulle ge mig på en liten burk qwarj. Det blev en lakritsglasstrut i stället och lite senare jordgubbar. Jag hade köpt två askar jordgubbar som det var ”varsågod” på i kylskåpet. Anna hade rensat ur massor av bär som var dåliga. Jag fick i alla fall ihop till en liten skål senare på kvällen och även till filen i morse. Utöver glass och gubbar blev det läsning för min del. Konversationsförsöken dog ut och lämnade en massa frågetecken efter sig. Jag försöker räta ut dem, men får nog inse att det bara är att byta riktning. Jag läste följande ord hos Utforska sinnet:
”[…] Ibland tänker vi att då en dörr stängs kommer hela världen att falla samman. Det finns dock ett annat sätt att se på detta, och det är att vi kan ha tur och få uppleva en ny möjlighet med nya äventyr.
Vi ska därför ge dig något att reflektera över. Vi ska fråga oss själva varför dörrar stängs och vilken erfarenhet och vilken visdom vi får av detta; sådant som vi sedan kan använda för att öppna nya dörrar och möta nya möjligheter. […]
∼ ♦ ∼
I morse fick jag på sätt och vis en förklaring på min orkeslöshet. Det är ju fredag och vägning och siffrorna talar sitt tydliga språk. Jag har gått ner 1,3 kilo i vikt sen förra fredagen och det är musklerna som har minskat med fyra procent. Även om jag för det mesta har promenerat till och från jobbet har jag inte rört på mig lika mycket som vanligt. Då minskar muskelmassan liksom bentätheten (två tiondelar). Fettprocenten har ökat lika mycket som muskelprocenten har gått ner. Mängden vatten i kroppen var tre procent lägre i morse. BMI hade minskat med en halv procent. Viktminskningen är bra, men det är inte bra med minskad muskelmassa. Jag får se upp med detta och försöka röra på mig. I dagsläget har jag inte så ont i ryggen, men i vänsterfoten. Om den får vila lite kanske jag orkar mer.
Idag var jag väldigt ensam på jobbet. Det var inte en käft på plats fysiskt sett på min avdelning när jag kom, men så anlände arbetskamraten E. Några jobbar på distans, vet jag. Själv hade jag bestämt att lämna lite tidigare idag, för jag hade en behövlig – som synes på selfien ovan! – klipptid klockan 16.
Det var lite småpyssel att greja med på jobbet. Jag inväntar också en bok som jag behöver läsa innan jag går på semester som förberedelse för en intervju i början av september. Den har inte kommit ännu.
Vädret – liksom domkyrkan – är som det är – det vill säga det regnar av och till. Jag tog med paraplyet idag igen. Jag hade ursprungligen tänkt gå och ta en öl efter klippningen, men det var inget som lockade den här fredagen. Men sen ändrade sig både vädret och jag själv – se nedan! Jag och några arbetskamrater laddar för en liten AW i Hambergs trädgård (Skytteanska) nästa vecka på tisdag, onsdag eller torsdag. Det blir kul att få mänskligt sällskap.
Lunchlådan var fullpackad och jag trodde jag skulle få sällskap av enbart min bok på gång. (Nu är inte det så ”enbart”, boken är bra och lär hålla mig sällskap i afton.)
Det fick jag inte, jag fick mänskligt sällskap och kloka ord med mig på vägen:
”Lägg konflikten där den hör hemma
meaning ungefär att jag inte ska lägga allt skit enbart på mig själv. Vi insåg båda att det finns mycket att ta tag i och många saker som behöver upp i ljuset. Och sen kan dörrar stängas och nya dörrar öppnas utan problem. (Somliga har en låssmed på g, ju!)
Jag kände mig så stärkt att jag passade på att skrapa en Trisslott som jag hade fått av Annas snälla mamma. Och kan du tänka dig, kära dagbok, tur i spel, otur i kärlek(?), jag vann 30 kronor. Det blir en ny lott förstås.
Efter jobbet trillade jag ner för Carolinabacken för att bli klippt hos Igor. Det var egentligen en vecka för tidigt, men behövligt.
När jag var snaggad hade jag ett par ärenden på stan. Jag skulle handla fotkräm, bland annat, och så ville jag ha nåt gott att tugga på. Anna ville inget ha, jag hade messat och kollat.
Nån lust att gå till Main Street hade jag inte, så jag slank in till Annso på Clarion Hotel Gillet. Där är känner jag mig alltid välkommen. Det blev en öl först, sen öl och ”middag”, det vill säga chillirostade mandlar.
∼ ♦ ∼
Katterna har fått mat, jag har packat upp jobbväskan och nu är det helg. En vecka kvar att jobba innan fem veckors semester.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.