Kära dagbok…

Sverige?

Om onsdagskvällen finns inget mer att säga. Jag läste och åt glass. Det är mitt liv sammanfattat för tillfället – när jag inte jobbar. För jobbar gör jag ett tag till, det vill säga i morrn (fredag) och nästa vecka. Sen blir det semester, nåt jag bävar för. Jag behöver sannerligen vila, men när ens inre är i uppror och ens kropp protesterar kan det nästan vara lättare att hela jag gör revolution och arbetar. Så slipper jag vara i vägen och ta plats. Men hjärtat värms i alla fall av att Tisslingarna tycker om mig – eller i vart fall vet att det är jag som ger dem mat…

Det har regnat och regnar en hel del. Utanför i allén finns flera vattenpölar. En av dem såg ut som ett Sverige i miniatyr minus Öland och Gotland. Jag hade paraply med mig till promenaden till och från jobbet och i morse fick jag användning för det. Det kändes nästan som om jag skulle få användning av att ha tagit simborgarmärket också. Vattenpölarna var på sina ställen som pooler.

Pöl? Snarare pool…

På jobbet mötte mig en hiskelig massa ”skit” på ren svenska. En av funktionsbrevlådorna jag ska bevaka hade fått 700 (sjujävlahundra) mejl som verkade vara nån sorts test av ett webbformulär. Eller nåt ”skit”. Jag mejlade höger och vänster, men kan du fatta, kära dagbok, att vissa nyckelfunktioner som bland annat jobbar med support är obemannade den här veckan. Det är helt jävla obegripligt. Jag cc:ade min chef dessutom och trots att hon är på semester svarade hon till skillnad för övriga (jag räknar inte de tre autosvaren jag fick). En semestrande arbetskamrat, inte ansvarig men engagerad, svarade också. Det visade sig senare att en funktion inte alls var stängd utan i tjänst på distans. Olyckligt att det har gått/går ut fel information via ett frånvaromeddelande.

Rätt mycket skit – även i Fyrisån.

Jag slängde i mig en tonfiskwrap till lunch.

Det var inte många fysiskt på plats på avdelningen, men vi är en tapper skara som kämpar på. Inplanerat för mig och en arbetskamrat under dan var att få en minikurs om vårt fotoarkiv. Jag var uppenbarligen utvecklingsbar och kunde lära mig att ladda upp bilder jag beställt till artiklar i arkiv. Skönt att få upp bilder från sex mappar!

Ytterligare en akutgrej kom och arbetskamraten och jag fick till sist slänga i oss lite lunch för att inte tuppa av. I samma veva messar min sambo om en extrafaktura som ska vara betald om några veckor. Vi visste att den skulle komma, men inte när och hade väl kanske hoppats på ”lite senare”.

∼ ♦ ∼

Jag var iväg och simmade. Totalt blev det 40 längder, det vill säga 1 000 meter, men jag fick bryta på grund av kramp två gånger. Idag trodde jag allvarligt att jag antingen inte skulle orka mer än 500 meter högst eller drunkna. Jag klarade 1 000 meter och drunknade uppenbarligen inte. Det var nu sista gången på simkortet hos Centralbadet och om jag lever ska jag försöka införskaffa ett nytt i höst. Nån simning blir det inte på ett tag vare sig på Centralbadet eller i Fyrisån. I stället hänger jag på en och annan uteservering.

Nu ska jag inte simma på ett tag, varken på Centralbadet eller i Fyrisån. Jag tänkte i stället hänga på en och annan uteservering.

∼ ♦ ∼

Och när jag kom till Main Street hade en av assistenterna, herr Lucifer Katt, tagit plats i min skrivbordsstol. Jag tänker också softa, men på annan plats i lägenheten. Balkongen, kanske..? Med min bok på gång som sällskap.

Min assistent herr Lucifer Katt hade intagit skrivbordsstolen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.