Kära dagbok…

Jag kom fram till jobbet i tid och från idag försöker jag orka jobba på plats.

Äntligen stod prästen i predikstolen! Eller nja, kära Selma, nån Gösta Berling är jag inte även om jag som tonåring kallades för Gösta (lång historia, tar den vid annat tillfälle). Det jag menade med inledningsmeningen var att jag äntligen var på plats på jobbet efter nästan två veckor. Jag har visserligen jobbat hela tiden, nästan. Först var jag på konferens och därefter en tur till Motala. Hemkommen blev jag dunderförkyld och jobbade hemifrån. När jag trodde att jag höll på att bli frisk från förkylningen kom hostan. Och så har jag ju min onda tumme, handled och de domnande andra fingrarna. Jag gick till jobbet förra måndagen också, mest för att jag skulle på en undersökning på Sjukstugan i Backen. Sen jobbade jag hemifrån igen, för jag orkade helt enkelt inte gå till och från jobbet. I morse gick jag iväg. Det gick bra, jag kom fram i tid, men var helt slut. Så den här veckan gäller att träna upp kondisen med att gå till och från jobbet och sen kanske simma i slutet av veckan. Vi får se. En dag i taget.

Genomgång av pratmanus stod på agendan idag.

Den här måndagen blev det mest en massa prat med folk som jag inte träffat på länge samt förberedelser inför kursen som en arbetskamrat och jag ska hålla i morgon förmiddag. Sist vi talades vid var det över 130 personer anmälda… Idag gick jag igenom mitt pratmanus och min fula PowerPoint-presentation. Sen är det bara att hoppas att manus, presentation och röst håller i morgon.

Jag valde att gå iväg med min bok på gång som sällskap till lunch. Strax innan tvingades jag lyssna till en person som uttryckte sitt starka ogillande av en av våra mest lästa kvinnliga deckarförfattare. Det är en framgångsrik författare som många har synpunkter på. Avundsjuka? Jag svarade:

”Men hon säljer onekligen bra, så några köper uppenbarligen hennes böcker.

Nån bok av just den författaren höll mig inte sällskap vid lunchfisken. Det var Djävulens advokat av Katarina Wennstam, alltså min bok på gång.

Fisklunch med Djävulens advokat.

∼ ♦ ∼

November är som den är, tung, mörk och blöt. Jag var bra trött när jag gick hem idag, men eftersom jag hade paraply regnade det inte. Dagarna är korta, så det gäller att hitta på roliga saker både på jobbet och när en är ledig. I helgen bokade vi in en Stockholmshelg, men det blir inte förrän första helgen i december. Det kan ju vara bra att få nya Bokrummet lite klart till dess och ett åtminstone fungerande matrum… Det borde vi kunna klara av. Arbetet med nya Bokrummet är för övrigt en av de roliga sakerna. Mindre roligt är att jag är lite klen, så att Fästmön får göra det mesta jobbet. Men jag gör det jag kan och i lagom doser för att tumme och handled inte ska bli värre.

∼ ♦ ∼

I kväll behöver göra en gemensam insats med att forsla bort sopor. Jag tänkte också tvätta en eller två maskiner. Sen kanske det är svårt att låta bli att göra nåt i nya Bokrummet, trots allt… Men… vi ska också fira Kladdkakans dag – med var sin moccaruta. Kladdkakorna tog slut i Butiken på Hörnet redan på förmiddagen…

Moccarutor till kvällskaffet på Kladdkakans dag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.