Kära dagbok…

Gårdagskvällen hade faktiskt lite mer att bjuda på än vänsällskap, kaffe och mackor. Jag fick sms från Fästmön som visade att remissen har gett resultat. Den 31 oktober ska jag till Sjukstugan i Backen och testa nerver i händer och fötter. Det känns… sisådär. Bra att jag får göra undersökningen, men lite läskigt. Gör det ont? Vad hittar de? Det får vi se. Tankarna sköljde jag ner med en calvados serverad av Finske Pinnen.

Tankarna sköljdes ner med calvados.

∼ ♦ ∼

Ledig dag och jag kunde koppla av med slutet på en spännande bok och en mugg kaffe.

Jag sov inte så bra i natt för jag hade ont tumleden. Självklart är det bra att jag snart ska få veta vad som är fel. I morse for tankarna runt ännu lite mer, men jag lyckades i alla fall mejla min chef och berätta vad som är på gång. Utöver det avslutade jag min Nortonprenumeration. Tyvärr får jag inga pengar tillbaka.

Till sist kom jag till ro och kunde njuta av en mugg gott kaffe och det spännande slutet på boken. Nu har jag bytt från en bok om en saknad fru till en bok om en ny man. Den senare boken är på engelska och inköpt förra månaden. Jag har ju som mål att försöka läsa minst en bok på engelska i månaden. Förra månaden blev det ganska många, i oktober blir det nog bara två.

Bokbyte från en bok om en saknad fru till en bok om en ny man.

Lukas vässar klorna. Sen ville han ha gos.

Och på tal om engelska hade Tom mejlat igår. Jag svarade bara helt kort då att jag nyss anlänt till Motala, men idag på förmiddagen skrev jag lite mer och skickade några bilder. Han hade för övrigt skickat ett foto på sina barnbarn, hans stolthet. Några såna bilder får han dessvärre inte från mig.

Under tiden hovrade lille kissen Lukas kring mig. Han vässade sina klor, men kom också fram och ville ha gos.

På förmiddagen promenerade jag upp till stan för att köpa några flaskor vin. Tre italienare fick följa med hem. En ska öppnas här, medan två ska följa med till Uppsala. Det är inte lika fint väder idag, men promenaden blev skön. Fast med fiskelyckan var det inte så mycket bevänt. Mest skrot, faktiskt.

Promenad längs kanalen.

Ingen vidare fiskelycka…

Snälle Finske Pinnen skulle också göra några ärenden och tillfrågades av mig om han kunde tänkas införskaffa en underhållsladdare till bilbatteriet. Det kunde han. Sen när vi strålade samman på Workshop Road fick jag en lektion i hur det hela skulle gå till. Mycket bra! Och så snällt av Pinnen att hjälpa mig – och vännen FEM att låna ut sin man som konsult. Pinnen ville för övrigt bara ha betalt för laddaren och inget konsultarvode, minsann.

Underhållsladdaren.

Röd kabel på pluspolen…

…svart på minus.

Och så laddas det!

∼ ♦ ∼

På seneftermiddagen gick jag och mina nya boots iväg till Rönnerdahls för att träffa en vän och äta middag. Det var så fint ordnat på Rönnerdahls, allt från den trevliga, handtextade välkomstskylten till tryffeln till kaffet. Mat (röding för min del) och vin (Pino Grigio för mig) var fantastiskt goda. Jag kan bara säga: when in Motala, gå till Rönnerdahls.

Mina boots och jag tog en första promenad.

Nätet! Och tänk, räddningen är nära!

Hos Rönnerdahls känner man sig verkligen välkommen.

Menyn innehåller både fisk och kött – och vegetariskt.

Rönnerdahls lingonbröd.

Ett glas av Pino Grigio…

…passade finfint till rödingen.

Chokladtryffel – med Östgöta sädes i – blev pricken över i efter maten.

Sen gick vännen till bussen och jag till Workshop Road. Kanalen var lika häftig när jag gick ”hem” som på eftermiddagen när jag gick ner på stan… Jag är laddad med massor av ny energi!

Kanalen på seneftermiddagen…

…och när jag gick hem.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.