Kära dagbok…

Vilken väg ska jag välja? Den som går rakt fram?

Livet far fram lite hårdhänt med vissa människor. Det sätter sina spår. De blir… misstänksamma, känner sig oälskade, gör grova feltolkningar etc. Men ibland har de här oälskade människorna rätt. De har helt jävla rätt. Och när gränsen är nådd finns ingen återvändo utan man måste hitta en ny väg även om den innebär obeskrivliga förluster.

Vid vägskäl står många av oss en eller flera gånger i livet. Den ständiga frågan är förstås vilken väg man ska välja. När valet är gjort kan man liksom inte gå tillbaka och välja en annan väg. Eller…? Varför skulle man inte kunna det? Att erkänna ett felval för sig själv är svårt och stort. Men om man kan lita så pass mycket på sig själv att man uttalar – för sig själv – att man har gjort fel då är man ganska trygg i sig själv och klarar sig nog rätt bra. Om man i stället gör sig liten och svag blir man aldrig vuxen.

Och känner man sig ensam och oälskad har man oftast fel. Det finns alltid nån eller några som gillar en att ta stöd av när det stormar. I oktober får jag bara vara några dar hos goda vänner, vuxna goda vänner. Det ser jag fram emot, men det är två månader dit.

∼ ♦ ∼

Igår hade vi kick off på enheten inför höstens arbete. Jag gillar inte kick off med lek och spel, men det här var ett väldigt soft kick off. Ingen tvingades att leka och spela. Det gick alldeles utmärkt att sitta kvar i gröngräset och äta snacks och dricka cider.

Snacks (inte chips och bajskorvar) och cider i gröngräset

På filtar i gröngräset fick vi spelregler förklarade., men man var inte tvungen att vara med.

Sen gick vi till Åkanten och satt ute och åt middag. Jag gjorde totala felval där också. Beställde in en kolgrillad kyckling som visade sig vara grillad enbart på en sida. Jag åt två stora bitar innan jag började må illa. Rödvinet var blaskigt, dessutom, så en öl räddade mig från att kasta upp. Ja, personalen erbjöd sig att ta ut kycklingen och ge mig en ny, men vem vill sitta och äta efter alla andra i ett sällskap? Nej, jag lämnade pippin som var kvar och ät mig ändå rätt mätt på pommes och grönsaker. Och jag hade för övrigt ätit kyckling till lunch också. Snart lyfter jag säkert, kvittrar och flyger iväg.

Grillad kyckling och pommes på Åkanten….

…visade sig vara kyckling grillad enbart på en sida.

Men jag hade ätit kyckling redan tidigare på dan, till lunch.

∼ ♦ ∼

Citrus, min frukostkompis på balkongen i morse.

I natt sov jag. Jag är så glad att jag lyckades somna ifrån livet en stund och det är tack vare en person som är långt ifrån men nära. Morgonen var kylig men solig. Jag åt frukost på balkongen som vanligt och läste lokalblaskan i sällskap av Citrus. Hon älskar mig lite grann i alla fall, särskilt när jag ger henne mat.

På väg till jobbet, ännu i tischa utan tröja eller jacka över, mötte jag B. Vi snabbdiskuterade om en lunch om cirka två veckor. Det blir bra. På jobbet svarade en före detta kollega på en annan lunchinbjudan nästa vecka. Trevligt!

Tanken var att jag direkt på morgonen skulle publicera en artikel. Tyvärr hade det blivit nåt fel vid det stället jag skulle länka till, så jag fick avvakta tills det var åtgärdat. Men sen kunde jag lägga ut artikeln om min favoritförfattare på båda språken. På eftermiddagen hade vi möte är vi bland annat diskuterade… olika möten i olika konstellationer för olika frågor. Mellan för- och eftermiddag åt jag en lättlunch med macka, yoghurt och ett kokt ägg, i sällskap med Flicka, kvinna, annan.

Lättlunch i sällskap med Flicka, kvinna, annan.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag på lokal igen i glada vänners lag. Vi är ett gäng som ska fira vår gemensamma vän Mimmi som äntligen blir vuxen på riktigt. Så även det här inlägget är tidsinställt. Bokpaketet, som enligt sms ska ha levererats, får jag slita upp sent i kväll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.