Kära dagbok…

Mimmi lyssnar medan hon stoppar in mat i kakhålet.

Vi tänkte inte bli så sena… Men när Mimmi och jag träffas har vi liksom massor att prata om. Det är så roligt att vi har hittat varandra igen och att vi fortfarande har just massor att säga varandra. Sen har vi väldigt, väldigt kul när vi ses. Det blir aldrig nån pinsam tystnad och vi pratar om högt och lågt. Dessutom lyssnar vi på varandra. Det är så viktigt att bli lyssnad på, inte bara glappa med kakhålet.

En bonusföljd av träffen var också att min arm blev bättre igen. Eftersom jag var upptagen i en dialog glömde jag nästan helt bort klådan och att klia, framför allt. Armen var betydligt mindre röd och öm i morse.

Kim gör bra Tom Collins och fick högt Toffelomdöme.

Vi inledde på O’Neill’s där vi stoppade i oss var sin chicken bookmaker, min utan bacon denna gång (ägaren mindes mig när jag var där med jobbet och fick en med gris på…). Innan vi skildes åt hoppade vi in på Gillets restaurang Kitchen & Tables bar. Där gjorde Kim var sin Tom Collins åt Mimmi och mig. Lite i syrligaste laget, men mycket bra. Fyra tofflor av fem.

Framåt morgonen vaknade jag några gånger med huvudvärk och snustorr käft. Det kan inte ha varit roligt att dela sovrum med mig i natt. Men jag hade roligt i alla fall innan jag slocknade för världen på tisdagskvällen.

∼ ♦ ∼

Onsdagsmorgonen var ljummen. Det regnade i natt och det var skönt av flera orsaker. Branden i Returpappercentralen är ännu inte helt släckt. Det har blåst en hel del, men förhoppningsvis snabbade regnet på släckningsarbetet lite grann. Fy 17, det är förskräckligt med branden. Så mycket som är förstört. Det enda bra i sammanhanget är att ingen människa skadades.

Jag var ovanligt sen i morse, steg inte in på jobbet förrän 7.55, men det var lite skönt att ta det lugnt så här dagen efter en sittning med Mimmi. Det var ju inte precis så att jag fyllde 16 häromdan. Fast… fan tro’t – jag klämde en finne på näsan när jag såg mig i spegeln.

Klämde en finne på näsan i morse. Därav muggen för kranen.

∼ ♦ ∼

Och plötsligt hade dan gått och det var dags att traska hemåt. Jag hade två möten idag, varav ett ganska långt på eftermiddagen. I kväll är både Fästmön och jag lediga. Det känns som om vi inte har hunnit träffas sen hon kom hem från Berlin. De stunder vi har träffats har vi inte glappat med kakhålen så mycket heller – mer än för att skyffla in mat. Det blir mest just mat och mobiler.

==> Sååå… därför försöker vi slumpa bort fredagens biljetter till Jesus Christ Superstar klockan 19.30 i Globen (Avicii Arena). Biljetterna kostade 800 kronor styck, vi kan erbjuda dem till riktigt bra rabatt. Lämna bara en kommentar nedan. Men senast under onsdagskvällen!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.