Kära dagbok…

I ett försök att vara nyttig gjorde jag till skärtorsdagens kycklinglasagne en variant på grekisk sallad. När jag äter hemma äter jag alldeles för dåligt med grönsaker – om inte Fästmön är med och övervakar. På skärtorsdagskvällen jobbade hon och kunde därför inte övervaka. Men… jag kunde uppenbarligen tänka och agera på egen hand. Gott blev det och med ett glas rött till maten slank salladen ner.

Skärtorsdagsmiddag, lite nyttig.

Påskhelgen inleddes med andra ord epikureiskt, Jag ser fram emot alla lediga dagar, men saknar också nära och kära som inte finns här. Jag hade lite kontakt med mammakusinen B i alla fall och det är gott att veta att hon finns. Det gör ont i hjärtat bara att veta att hon också har det svårt. Samtidigt var det skönt att få höra att påskhelgen skulle tillbringas på ön i sällskap av barn och barnbarn. Ingen ska behöva vara ensam när det är storhelg.

Jag är också lite orolig för en god vän. Nu har jag haft kontakt även med vännen i kväll. Vi ska ses snart, fast troligen inte förrän på min födelsedag. Det är så mycket som händer och sker de kommande veckorna.

∼ ♦ ∼

Långfredagen var den enda dagen den här påsken som Anna var ledig. Vi hade tänkt göra så mycket och hann så lite. För däremellan vill en ju ta det lugnt också. Dan inleddes med läsning och kaffe på sängen i alla fall. Innan dess var det vägning – och det var inga bra siffror för min del. Mer om det i slutet. Detta till trots blev det påskäggsutdelning. Lite mer fett att lägga runt magen.

Långfredagsstart.

Förra året köpte jag ett sånt här ägg till mig och ett liknande till Anna. Vi har fortfarande godis från dessa ägg kvar. Ytterligare ett skäl att var och en köper sitt.

…innehöll tre påsar chokladägg…

Citrus och Lucifer besökte oss i sovrummet. Lucifer la sig på sin filt, men Citrus var mest nyfiken på påskriset. I morrn ska jag bädda rent!

Citrus och Lucifer hälsade på i sovrummet i morse.

Träning inför nästa tårta.

Vi gick tillsammans och handlade middagsmat till långfredagen och påskafton i alla fall. Vi tog ytterligare en promenad, men det blåste kallt. Anna diskade och ställde in nyinköpta glas i vitrinskåpet i hallen. Jag bar upp en låda med glas som kanske nåt av Annas barn vill ha, kanske ska skänkas till second hand, till vinden. Därefter blev det gofika där jag hyfsade Annas födelsedagstårta. Jag måste ju träna tills det är dags för min.

En påskmiddag med sill, potatis, Janssons frestelse, ägghalvor, gubbröra med mera snodde vi ihop tillsammans. Jag försökte duka fint med mammas Grön Anna-tallrikar (vi har bara två) och de lustiga tuppsmörknivarna. Två snapsar och en julöl från Visby drack jag. Till kvällskaffet blev det sju bitar från våra påskägg. Sen var det helt stopp för mig. För nu, givetvis. I morrn är jag säkert i äggen och river igen.

Ansjovisar…

….och potatis till Janssons frestelse.

Mammas Grön Anna och tuppsmörknivarna.

Dukat!

Första portionen…

Resten av kvällen blev det mer läsning. Och så såg vi ett TV-program om Bodil Malmsten, som jag inte har läst nåt av. Jag blev riktigt nyfiken och tänker försöka få tag i nån av hennes böcker. Kanske redan i morrn när Anna jobbar. Det enda som står på min agenda då förutom det sedvanliga besöket i soprummet (två gånger idag) och kattpottömningen är att bädda rent och åka och handla. Kanske svänger jag förbi nån second hand-affär på vägen hem från handlingen och letar Bodil Malmsten.

∼ ♦ ∼

Det kan bli svårt att gå ner i vikt den närmaste tiden…

Vägningen? Tja siffrorna var inte bra. Jag hade gått upp 300 gram sen förra fredagen. Fettprocenten i kroppen hade ökat med nästan två procent och muskelmassan minskat med 1,7 procent. Vattenmängden i kroppen var en procent lägre än förra veckan och benmassan hade minskat med en tiondel. Värst av allt var att BMI hade ökat med en tiondel. Den kommande veckan lär inte göra siffrorna bättre. Jag ska bli firad på jobbet, jag ska bara gå till och från jobbet fyra dar, inte sedvanliga fem. Och nästa helg reser vi bort – för att svulla, bland annat.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.