Ett recenserande inlägg om en novellsamling.

I början av december hämtade jag ett paket med två böcker för recension från Albert Bonniers förlag. Norske författaren Jo Nesbø har i år kommit ut med dessa båda novellsamlingar. Den första jag läste var Svartsjukemannen och andra berättelser. Tack till förlaget för recensionsexemplaren!

Novellerna i den här boken är totalt sju till antalet. Samtliga är spännande noveller med snudd på skräckteman. Den första novellen, London, är föredömlig till sin längd och har allt en god novell ska ha – framför allt ett överraskande slut. Överraskande är även titelnovellen, Svartsjukemannen. Den tycker jag emellertid är alldeles för lång. Novellen har dessutom många vändningar, minst en för många. Detta gör att jag har svårt att hänga med bitvis. Intressant är dock att miljöerna växlar, till exempel i ett flygplan och i den grekiska övärlden. Kön är en kortare novell som är mycket otäck. Även novellen Sopor har svartsjuka som tema. Av novellen Erkännandet lär jag mig att en ska passa sig för godis, främst Twist. Odd handlar om en framgångsrik (?) författare. Den novellen är lite för lång och pratig för att tilltala mig. Jag förstår den inte riktigt. Den avslutande novellen Örhänget är föredömligt kort, men har inte riktigt rätta knorren för att passa mig.

Personerna skildras inte alltför djupt utan författaren låter deras handlingar beskriva karaktärerna bakom. Det är snyggt och proffsigt gjort.

Jag är ingen novellmänniska och även om den här novellsamlingen är ganska bra och välskriven är jag ännu inte övertygad om att noveller är min genre. Vi får se om nästa novellsamling ändrar min inställning.

Toffelomdömet blir ändå högt.

Livet är kort.