Ett inlägg om en film med flera bottnar och teman.

På lördagskvällen hade jag tänkt ägna mig åt att läsa och äta godis. Men så kom Fästmön hem från grillparty med sin familj. Hon bad mig att byta kanal på TV:n, som jag stod på som sällskap, till SvT1. Och där gick filmen Far from heaven. Jag tänkte inte titta utan ville som sagt läsa, men så insåg jag att detta romantiska drama var riktigt bra. Den som missade filmen och bor i Sverige kan se den på SvT Play.

Tiden är slutet av 1950-talet och landet USA. Cathy lever ett ordinärt familjeliv med sin man Frank och deras två barn David och Janice. Frank är framgångsrik på jobbet, men ganska lynnig upptäcker jag som tittare snart. Han jobbar ofta över. Vid ett tillfälle åker Cathy till hans arbete en sen kväll med hans middag. I stället för att hitta honom hårt arbetandes finner hon honom i armarna på en annan man. Självklart rasar Cathys värld samman, men så småningom finner hon tröst hos sin svarte trädgårdsmästare Raymond. Det är precis lika förbjudet som homosexualitet vid den här tiden.

Jag ska givetvis inte berätta hur det går, men jag berättar gärna att filmen berörde mig starkt. Två av 1950-talets heta ämnen, rasism och homosexualitet, liksom gnabbas om vad som är värst. Som tittare känner jag med alla parter. Hur det är att vara en udda fågel känner jag väl till och än idag är det inte det lättaste.

Skådespeleriet är på topp liksom själva filmningen. Många scener är vackra och färgstarka, precis som karaktärerna trots att flera av dem är lågmälda. Den här filmen är mycket sevärd och jag rekommenderar den varmt. Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.