Kära dagbok…
Det blev inte alls nåt bra slut på arbetsdagen igår. Jag stängde ner utrustningen och kvar fanns en massa frågetecken. Vissa personer är experter på att förvirra mig och skapa oro, medan andra har en lugnande effekt på mig. Och i det här fallet är personer lika med chefer. Att ha stöd från chefer på två olika håll inom organisationen är gott, men en tredje kan alltså hur lätt som helst vippa omkull mig. Det handlar om oförmågan att kommunicera – och att göra det i rätt tid. Eller också handlar det om att man verkligen vill få mig att må dåligt. Ärligt talat vet jag inte. En del förtroenden är förbrukade. Jag hoppas bara att de som ger sig in i inferno verkligen är medvetna om vad det är de ger sig in i. För att citera min gamle kompis Dante (vi är nog släkt med tanke på näsorna):
”Lasciate ogni speranza voi ch’entrate.
Den som kommer levande därifrån måtte vara en übermensch, snudd på odödlig och framför allt, impregnerad med teflon.
∼ ♦ ∼
Gymnasisten och jag gick till Phil och åt middag. Jag är ingen matlagare, men än så länge har jag en lön (!) som gör det möjligt för mig att äta ute då och då och även bjuda en sambo eller två. För min del blev det Phil’s chicken, den är god. Efter maten gick vi till Korgtassen för att handla, men i helgen bara måste vi köpa kattsand, för av den finns endast en halv låda kvar. Och kattsand är inget man bär hem med dålig rygg.

Torsdagsmiddag hos Phil.
Jag slog en signal till Annas snälla mamma för att kolla läget och prata bort en stund när vi kom hem. Det är alltid så roligt att prata med henne. Vi ska fira midsommar ihop på Slottet som vanligt, men i år blir vi en person mindre. Det lär kännas konstigt.
Resten av kvällen ägnade jag åt Stina Wollters vidunderliga konstbok. Jag har låtit det ta lång tid att komma igenom den, för den handlar mycket om sorg, en trasig familj och föräldralöshet. Tack till såväl författaren som givaren för att jag fick läsa boken!
∼ ♦ ∼

Ledig på riktigt i eftermiddag?
Idag var det varmt och soligt igen. Redan igår hade jag beslutat att ta flexledigt på eftermiddagen. Efter gårdagens oro behövde jag det och fick OK av min nuvarande chef. H*n skrev till och med i ett mejl igår att jag skulle gå ut i solen. Men först jobbade jag på förmiddagen. Bland annat hade jag ett möte och vidare jobbade jag i ett verktyg som jag fick utbildning i igår. Ett sånt där verktyg som en sån som jag kan nörda in på.
Tanken med den lediga eftermiddagen är att just vara ledig och göra nåt som jag mår bra av – inte städa eller tvätta. Jag har jobbat fyra och en halv dag och även en sån som jag behöver få vara bara ledig. Men vi får se hur länge det håller, eftermiddagen har just börjat. Jag kanske bara torkar av lite i badrummet och kör nån maskin tvätt. Kanske.
∼ ♦ ∼
PS Tack för alla förslag och tankar kring bilderna till min nuvarande chef som ramlade in i kommentarer. Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig än hur jag ska göra. Men varje bild skulle ge ny information om vem jag är och fokus skulle inte ligga på om bilden var bra/vacker eller inte. Tål att ta en funderare till…
Livet är kort.