Kära dagbok…

Det gjorde gott i mig att se hur mycket Fästmön uppskattade att få slippa laga mat och bara sätta sig för att äta. Ja, hon fick inte sätta sig vid dukat bord, för hon fick faktiskt duka. Jag är ju ingen bläckfisk utan blott en mänska med endast två armar. Dessa var fullt upptagna vid hällen i köket. Maten blev faktiskt ätbar (hade i mycket vitlök) och med ett glas rött, trots scampin, serverade jag en sorts Pasta Maestro från gamla Michelangelo (<== länken går till nya restaurangen, tyvärr inte alls samma härliga ställe).

En variant av Pasta Maestro.

Efter maten grottade jag ner mig fullständigt bland allt påskgodis. Jag läste min bok och åt godis tills jag mådde illa. Igen. Jag lekte med godiset också och mindes den gamla vitsen som jag gapskrattat åt många gånger:

– Tycker du om Dajm?

– Japp!

En nougathöna från Chocolat slank också ner. Underbar choklad! 

Nougathönan från Chocolat var underbart god.

Familjen Katt blev argare och argare vartefter kvällen gick, för de kan ju inte äta choklad. Choklad är giftigt för katter. Men jag lovar, de behövde inte svälta ihjäl utan fick rikligt med mat i sina skålar.

Arga katten Mini.

Argare katten Lucifer.

Argaste katten Citrus.

Anna och jag var aströtta båda två. Min trötthet är nog en inre på grund av det som pågår på jobbet, medan Anna ju faktiskt har jobbat och jobbar hela påsken (utom skärtorsdagen). Vi gick och la oss före klockan 22 och släckte nån timme senare.

∼ ♦ ∼

Inte många sidor kvar…

Påskafton 2021 vaknade jag 3.15. Nej, det hade inte med katterna att göra, jag behövde gå på toa. Sen hade jag jättesvårt att somna om. När Anna klev upp i morse, vid sextiden, gissningsvis, sov jag emellertid som en sten och hörde ingenting. Vid åttatiden slog jag upp mina ljusblå. Som vanligt tömde jag kattpottorna och sopade medan Moccamastern gjorde kaffe åt mig.

Sen gick jag och la mig och läste och drack kaffe på sängen i en och en halv timme. Jag har inte många sidor kvar nu i boken jag läser. Och boken är riktigt bra – trots att jag hittade ett graverande misstag i den som författaren gjort och som en lektör borde ha upptäckt.

Det börjar bli dags att sätta fart nu. Men idag är det så lyxigt att varken Anna eller jag behöver laga mat hemma. Vi är bjudna till hennes mamma på middag i eftermiddag när Anna har slutat jobba. Bilen får stå kvar i garaget och jag går och möter Anna för gemensam promenad sista biten hem till hennes snälla mamma. Eller… vi tar väl kvastarna…

∼ ♦ ∼

En riktigt go och glad påskafton önskar jag dig, kära dagbok!

Anna och jag på väg till påskmiddag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.