Kära dagbok…

I morse började jag på kapitel 36.

Mina lediga dar passerar så snabbt! Det är skönt att vara ledig, skönt att slippa tänka på… Men i det långa loppet vill jag förstås jobba, trivas på jobbet, göra ett bra och meningsfullt jobb. Den här veckan har jag emellertid påsklov. Om jag räknar med den gångna helgen är detta min femte lediga dag. Lika många återstår. Sen… är glaset halvtomt igen. Hittills har jag hållit mig från att kolla jobbmejl. Jag kanske kollar… på långfredag. Kanske.

Jag började min lediga dag precis som vanligt. Nästan. Idag tömde jag kattpottorna medan Moccamastern puttrade. Med en härlig mugg Blue Java avnjöt jag runt 100 sidor i min bok på gång. Idag på eftermiddagen har jag läst lite till. Nu återstår kanske 80 sidor att läsa. Mitt bokmål för 2021 på Goodreads är att läsa 110 böcker. Men jag ligger visst två böcker efter! Nåja, i morrn publicerar jag här på bloggen ett inlägg med en rapport och länkar till de böcker jag har läst i mars.

Men en kan inte läsa och dricka kaffe hela tiden. Jag torkade av i badrummet och på gästtoan och bytte handdukar för frukost och dusch. Sen beslutade jag mig för att ta en promenad trots att det regnade. Jag gick väl inte jättelångt, men ändå lite längre än två kilometer. Tyvärr har jag nu fått ont i vänsterbenet och höger armbåge. Det är väl Gammeln som gör sig påmind igen. Jag kör med Linnex på benet och när jag går försöker jag röra på mig ordentligt. Smärtan släpper faktiskt delvis av rörelse.

Regnigt…

Utsikt från Haglunds bro, över Fyrisån, mot Domkyrkan.

De har hållit på att städa gatan här utanför idag. Flera bilägare hade inte hörsammat det tillfälliga parkeringsförbudet, så plötsligt var Assistancekåren här och flyttade bilar. Undrar vem som betalar det – vi skattebetalare, Uppsala kommun eller bilägarna? En granne till mig fick besök av sin mamma och jag sa att det var OK att hennes bil stod inne på gården en stund. Det gör inte ont att vara lite snäll ibland.

På min lilla utflykt idag beslutade jag mig för att vara lite mer snäll. Det är ju ändå påsk snart. (Fast det har inte med saken att göra.) Det blev en knubbig liten arm och ett hjärta av guld till nån som förtjänar det.

En knubbig liten arm…

…och ett hjärta av guld till nån som förtjänar det.

∼ ♦ ∼

I kväll ska Fästmön och jag mötas i Kvarnen för att handla påskmat. Den här påsken behöver vi bara handla till oss själva. Anna jobbar hela påsken och några gäster får vi inte. Lite skönt på sätt och vis, men jag förstår om Anna saknar sin familj – jag saknar ju min. Skillnaden är att Annas familj lever och det gör inte min. I morrn får jag i alla fall följa med ut till Förorten och träffa Gymnasisten en stund och på påskafton är vi ju bjudna till Annas snälla mamma. Och nej. Jag känner mig inte ensam (även om jag saknar mina föräldrar extra mycket just under storhelger). Bland annat har jag ju sällskap av dessa:

Citrus – sällskapsdam nr 1.

Lucifer – sällskapsherre nr 1.

Mini – sällskapsdam.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.