Kära dagbok…

Snälla mamma Anna, dammsug inte!

Jag är så glad för Fästmöns skull att hon har sin snälla mamma och att de kunde åka till Slottet igår. Där fanns väl inte så mycket att göra för tillfället mer än att kontrollera att snön eller djur ställt till nån skada. Allt var OK och de kunde sitta och njuta av vårsolen intill husväggen. Ja, jag hade mycket hellre varit med än stannat hemma, men det kommer nog fler soliga vårdagar.

Just nu är jag dessutom enbart en belastning. Detta innebär till exempel att Anna fick göra veckodammsugningen igår eftermiddag, vilket katterna var mycket förvånade över. De tycktes undra alla tre vad det är som händer. Citrus försökte hindra Anna genom att plötsligt bli knäkatt – för tredje gången på fem och ett halvt år. Hon lyckades inte stoppa Anna från att släpa runt Helvetesmonstret*. Lucifer höll sig tätt nära mig, men inte alltför tätt. Morfars käpp är nämligen jätteläskig tycker de alla tre. Nu går jag inte med den jämt. Däremot finns den alltid intill mig ifall att.

Faaarligt! Helvetesmonstret!

Anna fick inte bara dammsuga igår, hon lagade mat också. Inte var hon sugen på pastaresterna från lördagen, men mina pastarester (vi kör olika sorters pasta) ska jag äta till middag i kväll. Igår blev det i stället stekt kyckling med färska grönsaker, sås och klyftpotatis till mig, kyckling, sås och ugnsgrönsaker till Anna. Var sitt glas vin slank ner, senare ett till. Det hjälper mig och mina ryggmuskler att slappna av en hel del.

Söndagsmiddag.

Mini låg med huvudet i min hand – så länge käppen var långt borta.

Det var tre riktigt bra program på TV igår kväll. Jag såg säsongsavslutningen av När livet vänder, Stina Wollter hos Anna Hedenmo och Tunna blå linjen. Jag tittade ömsom från fåtöljen, ömsom från Annas yogamatta på golvet. Däremellan var jag uppe och studsade ett tag. Mini satt hos mig en stund i fåtöljen – så länge käppen hölls på avstånd.

Jag hittade flera bra ryggövningar på nätet igår och om du undrar, kära dagbok, så är ryggen redan mycket bättre. Men det gör ont när jag sitter och när jag böjer mig framåt, så det undviker jag. Detta har fått till följd att Anna fick göra kattpottömningen även i morse. Vidare har jag svårt att skrapa upp vatten efter mig i duschen. Tappar saker gör jag hela jävla tiden, men en hittar knep att plocka upp dem. På eftermiddagen fick jag låna en gripklo av en granne, mycket användbar tingest. Andra svårigheter är att röra sig normalt. Hela jag är sned och lutar åt höger. Ibland hugger det till även när jag går. Trots det försöker jag förstås röra på mig så mycket jag orkar och kan, men jag är rejält smärtpåverkad och understundom väldigt trött. Friskvårdstimmen (promenad) med en granne (h*n sån lånade ut gripklon) fick kortas ned betydligt, i alla fall sträckan. Jag går inte så fort med käpp.

Synnerligen användbar tingest, utlånad av en granne till mig.

Att jobba har gått sisådär. Jag har försökt göra mitt bästa, men får ondare i ryggen ju längre stunder jag sitter. Det har blivit några stunder på Annas yogamatta mellan mötena. Det går hyfsat lätt att komma ner, upp är värre. Jag bryter också av med att sopa i hallen och även idag har jag bäddat. Diskmaskinen, som Anna startade igår, lyckades jag tömma i omgångar. Allting går, även om ingen av oss är riktigt säker på vad som händer. 

Utsikt från golvet i Bokrummet där jag ligger när jag inte sitter och jobbar.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det läsning och Atlantic Crossing. Jag hoppas att ryggen är ännu lite bättre i morrn så att jag slipper sjukskriva mig. Överlevnadsboken läste jag ut på eftermiddagsrasten på golvet. Nästa bok på tur att läsas blir också nåt spännande, men på ett annat sätt. M.J. Arlidges böcker om kriminalkommissarie Helen Grace är riktigt, riktigt läskiga. Boken jag ska läsa nu är den sjätte delen i serien. Jag gav den till Anna i julklapp förra året och nu är jag så fräck att jag lånar den.

Bokbyte från spännande verklig överlevnadsbok till spännande fiktiv dito.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren

Livet är kort.