Ett inlägg om min fjärde julklappsbok, en tung historia.
Nu har jag nog läst alla böcker av Alex Schulman. Och alla hans böcker gör så förbaskat ont att läsa. Det är som om hans raka beskrivningar och ord träffar rätt in i hjärtat. Den inte så omfångsrika boken Överlevarna är hans senaste roman. Den fick jag i julklapp av Ewa och hennes B. Tusen tack!
Det här är en roman och en sådan är ju som bekant fiktiv. Ändå är jag helt säker på att många av händelserna i boken är inspirerade av händelser i verkligheten. Tre bröder reser tillbaka till torpet där de tillbringade sina barndoms somrar med sina alkoholiserade föräldrar. Syftet med resan är att sprida askan efter mamman. Det är 20 år sen bröderna var där och det blir en resa genom barndomen.
Jag måste lägga ifrån mig boken då och då, för jag pallar inte med det föräldrarna utsätter sina söner för. Det handlar om allt från märkliga bestraffningar till bilresor på fyllan. Jag är övertygad om att hade bröderna inte haft varandra skulle de var och en för sig inte ha överlevt. Alkoholister är själviska människor, enligt min uppfattning. Dessutom är de irrationella och oförutsägbara. Att växa upp med såna föräldrar måste ofta, fast troligen inte alltid, ha varit ett helvete.
Men att den här boken handlar om skuld förstår jag inte förrän i slutet. En liten pojkes skuld och en mammas förlåtelse efter hennes död.
Toffelomdömet blir det högsta. Jag är starkt berörd.
Livet är kort.
Det verkar vara en sådan där bok som jag kanske nöjer mig med att höra omtalas. För verklig och för eländigt, kanske.
GillaGilla
Det är ju en roman, men jag tror att författaren har lånat mycket från verkligheten. Jag behöver läsa såna här böcker ibland för att påminna mig själv om hur bra jag har (haft) det, trots allt.
GillaGillad av 1 person
Ja det är ju ett sätt att se på saken. Ibland känns det bra att veta att andra har det värre än en själv. Det låter hemskt. Jag menar inte att vi inte ska ha medkänsla med andra människor. Men vi är ju komplicerade och vi kan mycket väl ha båda känslorna samtidigt.
GillaGilla
Det handlar inte om att det känns bra att veta om att andra har det värre än jag, för min del. Det var inte så jag menade. Jag menade att det är bra att påminnas om hur bra jag har (haft) det jämfört med andra och att var lite jävla tacksam för det. Inte ta för givet att livet bara är rosenrött.
Vi har alla bagage och min barndom var inte på långa vägar nån Bullerbytid. Men jag är tacksam för att den var som den var med tanke på att andra barn t ex hade föräldrar som var alkoholister. Vissa föräldrar kanske inte borde ha skaffat barn…
GillaGilla
Jag har den på vänt. Känner lite som du beskriver det angående syskon/ föräldrar
Men tack för reccensioner!
GillaGilla
Jag har ju inga syskon själv, så jag kan inte jämföra, men jag kan föreställa mig. Kanske. Hoppas du gillar boken. Mig grep den tag i…
Nja, ingen recension, den här boken var en julklapp och därmed blev det ett vanligt inlägg om boken. 😛 Inlägg om böcker jag har fått för recension har ordet recension i rubriken så att ingen ska missförstå.
GillaGilla
Jag har ju verkligen gillat Glöm mig och Bränn alla mina brev. Den här har jag dock inte varit så intresserad av, men kanske borde läsa den ändå?
GillaGilla
Detta är en roman men handlar mest om tre bröder och deras döda mamma. Klar koppling till Glöm mig!
GillaGilla