Ett inlägg om en realistisk och otäck kriminalroman.

Sen ett tag tillbaka håller jag på att beta av Fästmöns samling av böcker skrivna av Katarina Wennstam. Varje gång jag tar en ny bok av dessa blir jag så förvånad och fattar inte varför jag inte har läst böckerna tidigare. I dagsläget är det ytterligare tre böcker kvar för mig att låna och läsa, sen jag nu har läst ut Skuggorna från 2014.

Temat för den här boken är hämnd. Skuggorna, ett gäng kvinnor, gör den uråldriga ”öga för öga, tand för tand” till ett modernt ”hantverk”. Att kvinnomisshandlare och våldtäktsmän är dömda till fängelse och kanske böter räcker inte. De letar upp dessa män och följer beskrivningen i domslutet av deras misshandel. Sen låter de männen smaka på sin respektive misshandel. Charlotta Lugn får i uppdrag att hitta dessa hämnare. För nyskilda advokaten Shirin Sundin blir saken inte helt enkel. Dilemmat handlar om vem som är offer och vem som är förövare, men det är ett dilemma som är både moraliskt och juridiskt.

Parallellt med hämndaktionerna får läsaren glimtar av de olika hämnarnas bakgrund och skäl till att de hämnas. Allt är mycket otäckt och brutalt, men som vanligt i Katarina Wennstams böcker också väldigt realistiskt och trovärdigt skildrat. Det faktum att hämnarna i boken är kända till förnamn av läsaren, men inte till roller och position förrän i slutet är en riktigt elegant twist.

Författaren skriver korta meningar, ett grepp som gör att handlingen snabbt förs framåt. Språket är direkt. Såväl de korta meningarna som språket är helt rätt för den här typen av bok. Alla författare klarar emellertid inte av det. Katarina Wennstam gör det definitivt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.