Kära dagbok…

Tidningen QX fyller 25 år och har gett ut en jubileumsutgåva.

Gårdagens kanelbulle var med all säkerhet humörhöjande. Men det var flera andra saker också. Vissa möten med människor, oavsett om de är långa eller korta, ger energi. Jag ska därför inte klandra chefen som hade ett möte med en nyanställd igår, ett möte som drog ut på tiden för att h*n var så trevlig… Nåja… vissa av oss försöker planera vår tid. Visst är jag glad att chefen hade ett trevligt möte. Glad är jag också att jag hade en lucka i jobbkalendern så att jag kunde ha min introduktion idag i stället. Men mitt bästa möte igår hade jag på vägen hem. Och det var inte ens planerat! Mötet får en uppföljning på fredag och då ska fler deltagare vara med. Trevligt och bra känns det.

Jag passade också på att nappa åt mig oktobernumret av QX utanför Lustgården. Det visade sig vara ett jubileumsnummer – tidningen fyller 25 år. Igår kväll bläddrade jag i den och där fanns både roliga och lite sorgliga tillbakablickar. Roligt att se hur folk som var med i tidningen ”då” ser ut ”nu”, tråkigt till exempel att den som var singel för 25 år sen fortfarande är singel och att flera par har separerat. Men sånt är livet. Kärleken är evig men föremålen växlar.

Fästmön hade ätit sen lunch, så vi kollade först på Det sitter i väggarna, sen intog vi var sin ostassiett. Ja, vi åt förstås inte själva assietten utan ost och kex. Till detta hade jag gröna druvor. Vidare fanns oliver. Jag korkade upp ett ekologiskt chiantivin som vi har druckit tidigare. Då var jag inte så impad av vinet, tyckte att det var surt. Igår kväll var det perfekt till ostarna.

Måndagsostassiett med tillbehör.

Boken på bilden läser jag just nu. Det är en både tunn och tung bok, så jag klarar inte av att läsa många sidor åt gången. Så är det bara.

∼ ♦ ∼

Idag skulle det regna hela dagen – Anna är ju ledig! Jag klarade mig i morse, men släpade tack och lov ett paraply med mig. Morgonen och förmiddagen var disig. Jag hade god lust att göra som vår egen gumma i lådan, Citrus, det vill säga hoppa ner i fotpallen och gömma mig. (Bilderna är dåliga, men det var så mörkt när jag fotade.)

Är kusten klar???

Tittut!

Men den här veckan hade jag bestämt att jobba tre dagar på jobbet – måndag – onsdag och två dar hemma. Nästa vecka jobbar jag hemma måndag – onsdag. På torsdag i nästa vecka ska vi iväg på internat så då går jag till jobbet först och jobbar en stund innan vi åker. Vi kommer hem på fredag. Hela min kropp, framför allt hjärnan, skriker:

”Jag vill inte!

men internatet är obligatoriskt. Ändå har det kommit fram att folk skolkar. Jag hörde en siffra på sju personer sist. Det är väldigt många med tanke på att varje grupp som åker iväg består av 18 eller 19 personer… Jag känner att det bara är att bita i det sura äpplet och åka, men jag vill verkligen, verkligen inte. Det är helt fel tidpunkt för avdelningen att rassla iväg på sånt här. Att ledning och arrangör inte begriper det övergår mitt förstånd.

∼ ♦ ∼

Till lunch åt jag vegetarisk bolognese med spaghetti, så i kväll när jag är ensam med familjen Katt blir det bara kaffe och mackor för min del. Katterna får förstås kvällsmat som vanligt. Jag blev lagom mätt av lunchen idag, tog mindre av grönsakerna eftersom magen trilskas lite. Grönsaker kan vara ganska hårdsmälta ting, nämligen. Igår kväll hade jag riktigt ont i vänsterbenet också, men uppenbarligen rådde Linnex bot på det. Linnex, detta universalmedel som jag använder på onda muskler, leder och till och med inflammerade venväggar.

Underbart god lunch och lagom mättande.

Men innan det är kvällsmat ska jag slå Annas snälla mamma en signal. Det var ett tag sen vi hördes av. Och så har jag sökt två intressanta jobb idag, men ett har jag nog tyvärr klantat bort genom att inte korrekturläsa ordentligt, dumma mig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.