Kära dagbok…

Svenska signalkräftor stängde jag sommarens dörr med igår kväll.

Kräftor kan en aldrig äta för ofta, tycker jag. I augusti ska en definitivt äta dem, för även om det inte längre finns nåt kräftpremiärdatum hör en kräftskiva liksom till. Ungefär som att stänga dörren till stugan och sommaren.

Även denna höst bävar jag för, men hösten är ändå min favoritårstid. Jag trodde att höstarna skulle bli lugnare för själen framöver. Hösten 2020 blir inte lugnare på nåt sätt, vare sig yrkesmässigt eller privat. Jag får försöka göra vad jag kan för att överleva. Och om jag inte klarar av att leva, får jag väl dö då. Jag kan inte hjälpa att jag finns till, men jag kan ju faktiskt välja att avsluta levandet. Tidigare fanns det… inte många men flera personer som fungerade som stoppklossar, som behövde att jag levde. Nu finns det… inte fullt lika många. Men de finns. Så nej, tyvärr för den som önskar livet ur mig – jag tänker inte ta saken i egna händer. Du och du och du och du får stå ut med att jag lever. Det får även jag själv.

Lördagskvällens kräftskiva blev några fina timmar med goda, svenska signalkräftor, vitlöksbröd och brännvinsost, Östgöta sädes och snapsvisor. Fästmön hade dessutom ordnat så att augustimånen lyste på oss genom fönstret i Djungelrummet. Sämre kunde en ha det…

Brännvinsost på Hallands fläder.

Laddat för kräftskiva!

Boka var framme. Den blir allt kletigare…

De första…

”Fullmånen lyser som var den av glas…”

Lördagskvällen avslutades med ett besök i soprummet för bortförande av kräftskal samt unge Morse på TV. Sen orkade jag inte ens läsa…

∼ ♦ ∼

I morse fortsatte jag på kapitel elva.

Söndagsstarten blev lugn och långsam. Jag hade sovit bra på natten och sov ända fram till klockan åtta i morse. Typ åtta timmar eller mer blev den sammanlagda sömntiden. Det var så skönt. Jag är fan trött jämt nu ju.

I morse orkade jag läsa en stund i alla fall. Jag började på kapitel elva och är knappt halvvägs i min bok på gång. Den är ganska lättläst och ger mig verkligen en del fniss och flykttillfällen från verkligheten.

Vi pratade även om ett kommande gemensamt möte bokat en kväll nästa vecka samt ett annat gemensamt möte inom den närmaste framtiden. Det är bra. Syftena med mötena är att vi ska känna oss trygga, så trygga det nu går. Det finns som sagt många saker som oroar mig just nu och varje sak lägger sten på börda, känns det som.

Söndagsnöjet blev en tripp till ICA Maxi Gnista för att storhandla för tre tusenlappar. Det tog sin lilla tid, men jag är så tacksam att Annas snälla mamma skjutsade oss.

När vi och varorna var hemkörda satte Anna igång med prova vår nya dammvippa samt dammsuga. Inte nåt nöje på söndagen det heller, men precis som handlingen behövde det göras. Vi gjorde en paus för lite hemkörd Pad Thai, min med kyckling, Annas med scampi. Nu väntar vi hem Gymnasisten som har varit hos sin pappa i helgen. Sen avslutar vi med kvällskaffe och Kungahuset Windsor, sista delen klockan 20.

Storhandlingen omfattade bland annat 4 x 8 kg kattsand, kattmat samt sju kassar mat och hygienartiklar.

Min söndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Under den gångna månaden har jag recenserat två böcker som jag fick från Hoi Förlag. Jag blev väldigt glad och lite stolt när förlaget lyfte fram min ena recension på Instagram. Det behövs inte mer för att glädja mig, det vill säga lite uppmuntran.

Hoi Förlag puffade på Instagram för min recension.

∼ ♦ ∼

Nu kan jag kanske luta mig tillbaka en stund och njuta av att se några av hyllorna och böckerna i Bokrummet mot köket. Ja, jag är verkligen en boktok…

En bokvägg mot köket.

∼ ♦ ∼

I morgon är det måndag och jag har mått dåligt hela dan för att jag ska gå till jobbet. Det ska jag göra även på onsdag, men tisdag, torsdag och fredag är min plan att jobba hemifrån.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.