Kära dagbok…

Onsdagsstart med Söndagsvägen och kaffe på sängen.

Det har varit rätt OK dag idag, omständigheterna till trots. Jag har bara varit hemma, men ska ge mig ut till kvällen för att möta Fästmön när hon slutar jobba klockan 21. För Anna började jobba idag, som tur var inte förrän klockan 16. Det innebar att vi kunde starta dan lite soft ändå med läsning och kaffe på sängen. Jag läser en true crime-bok just nu och den är väldigt bra. Mer om den säger jag inte just nu.

Själv har jag semester ett tag till. Idag är det min tjugoandra semesterdag. Tyvärr har jag svårt att koppla av. Jag känner en stark oro, på gränsen till ångest, kring det här med bilen. Det gör att jag blir lite taggarna utåt. Visst känns det bra att få snälla kommentarer etc, men det jag behöver nu är praktiska råd och dito hjälp. Sympati är snällt, bara det att jag inte är särskilt mottaglig just nu. Och det tog inte lång stund innan en av mina Uppsala-vänner hörde av sig för att erbjuda hjälp i form av transport till Köping, dit jag måste nån gång framöver. Idag har jag inte ringt till bilverkstan, men jag skickade ett sms till Andreas på Framtida bil och tackade för att jag vet att han har gjort både sitt bästa och yttersta för att få ordning på Clark Kent*. Toyota Uppsala däremot… En sån sak som att Andreas kunde ordna fram reservdelar i princip samma dag eller dan därpå, medan det för Toyota Uppsala tog ett par månader. Inte tror jag att grejorna till bakvagnen var särskilt mycket mer komplicerade än en generatorrem och en annan bildel som jag av nån anledning hela tiden tappar namnet på. (Beror på oro och stress.)

∼ ♦ ∼

Kvällens matportion.

Jag telefonerade med min Uppsala-vän på förmiddagen och jag har också pratat med min chef. Det kan ju bli så att jag måste ta ledigt från jobbet ifall jag behöver åka till Köping nästa vecka eller senare. Jag tror på att vara rak och ärlig och visa tacksamhet till dem som verkligen förstår. Det hoppas jag har framgått till ”alla inblandade”.

Det var skönt att inte vara ensam hemma idag. Anna började inte jobba förrän klockan 16, men Gymnasisten har fortfarande sommarlov och familjen Katt är alltid ledig. Jag har kört och hängt tre maskiner tvätt samt varit nere i soprummet med ett mindre sopberg. Mitt nyare liv har påbörjats och i det ingår att strunta i hissen och ta trapporna såväl ner som upp. Vidare ska jag äta mindre portioner, vilket jag också har gjort idag. Det blir svårare att skippa ölen, men idag gick det bra. Jag åt kolgrillad kyckling med Gymnasisten i kväll. Anna hade gjort sin supergoda paprika- och fetaoströra och så hade vi tzatziki och vitlöksbaguette till. Jag åt inte mer än det som syns på bilden och jag drack enbart bubbelvatten (kolsyrat vatten). Och, som sagt, jag ska gå och möta Anna efter jobbet i kväll.

∼ ♦ ∼

Inte nog med att jag inte fick med mig Clark Kent hem igår… Det är fler sattyg på g. Min dator tyckte att den behövde både uppdatera och starta om igår kväll och det tog givetvis 100 år. På TV:n rullar en hälsning från Com Hem om att vi måste ställa om från analoga kanaler till digitala. Det försökte vi göra igår – utan framgång, förstås. Vem sa att nåt nånsin ska vara enkelt? (<== retorisk fråga).

Datorn fungerar emellertid  hyfsat idag och jag har skrivit tre inlägg som publiceras vid lite olika tidpunkter. Min assistent Citrus har varit ett ganska troget sällskap idag, medan de andra två tok-kissarna Mini och Lucifer har legat ute i hettan på ballen**.

Min assistent Citrus har hållit sig på mattan och inomhus idag.

Planerna för i morgon är att fortsätta skriva om Motalaresan, ta reda på den rena och torra tvätten samt dammsuga. Städa och skriva motverkar min ångest rätt bra. Om jag nu inte måste dra till Köping hastigt och lustigt…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min älskade lille döende bilman
**ballen = balkongen

Livet är kort.