Kära dagbok…

Igår förvånade jag ”alla” eftersom jag lagade maten till vår middag. Jag svängde ihop en fransk löksoppa samt vitlöksbröd. Och ja, jag erkänner. Jag hade hjälp av såväl Blå Band (soppan) som City Gross (brödet). Soppan var berest. Den var visserligen inte från Frankrike trots sitt namn, men från Motala. En påse pulver skulle röras ut i en liter vatten, kokas upp samt sjuda i tio minuter. Jag klarade det! Brödet värmde jag i ugnen, men för säkerhets skull konsulterade jag Fästmön om värmningen. Det hela gick att äta. Det var inte det godaste jag har ätit nånsin, men jag blev mätt.

Den beresta soppan.

Vitlöksbröd från City Gross.

Resten av kvällen tillbringade vi i fåtöljerna. TV:n stod på, men det var väl inget vi direkt glodde på. Anna datoriserade och jag läste, med avbrott för kvällskaffe och kexchoklad. Tanken var att ta en promenad efter maten, men så startade vi diskmaskinen och tvingades hålla andan de timmar den diskade eftersom den inte ville samarbeta sist. Denna gång fungerade den som den skulle och vi kunde andas igen. Kvällspromenad blev det emellertid ingen och inte heller fick vi plats på balkongen:

Det blev varken kvällspromenad eller kvällssittning på balkongen – soffan var upptagen av herr Katt.

∼ ♦ ∼

Jag vill OSSÅ sitta i köksfönstret, men INTE när mamma (Mini) sitter där.

I morse vaknade strax efter klockan sex utan ackompanjemang av familjen Katt. Men det var bra att jag slog upp ögonen tidigt, för jag skulle tvätta håret och då tar morgonbestyren lite längre tid. Kattjejerna ville sitta i köksfönstret båda två medan jag åt frukost, men hur jag än försökte fixa det för dem ville de inte sitta där samtidigt. De har verkligen egna personligheter, våra katter. 

Min arbetsdag startade med att jag skrev en text, gjorde några uppdateringar samt en textgranskning. På förmiddagen deltog jag som kommunikatör i en annan enhets enhetsmöte via Zoom. Sånt tar alltid tid, men är mycket lärorikt – plus att en får träffa kollegor som inte jobbar i ens egen, rätt gubbiga enhet. (Ursäkta, men det är sant. Majoriteten är gubbar. Vi är bara tre kvinnor i enheten.) Idag var det avtackning för en av de snälla gubbarna i min enhet, men jag kände mig för stressad för att delta. Jag vinkade åt honom vid ett möte igår i stället samt skrev ett mejl till honom på eftermiddagen (han jobbar sin sista dag i morrn.)

Vädret var om möjligt ännu bättre än igår. Jag hade ärenden bland annat till apoteket på lunchen, så det fick bli en promenad till Kvarnen i stället för upp till Höganäsparken eller ner till Fyrisån. Jag passade även på att inhandla C-vitamin i form av citroner, jordgubbar, björnbär och blåbär samt middag till mig själv i kväll (kycklingwok) och till oss i morgon kväll (kolgrillad kyckling och tzatziki).

C-vitaminfest på gång!

Middag till i morrn och middag till i kväll.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag ensam, så den andra delen av Den gula hästen spelar jag in på DVD-hårddisken eftersom Anna inte slutar jobbar förrän programmet börjar. En vill ju inte missa början av andra delen av en deckarserie, eller hur? Själv ska jag läsa min bok på gång och kanske ägna mig åt nåt så trivialt avkopplande som sudoko. Det följde med en hel bilaga korsord till en tidning som Anna köpte i förra veckan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.