Ett inlägg om en bok.

En av mina klara brittiska favoritförfattare är Elly Griffiths (som egentligen heter nånting heeelt annat). Jag gillar henne inte bara för att hon är uppvuxen i Brighton (där jag har bott) eller att hon bor/har bott i Norfolk (som min engelska släkt kommer ifrån) utan för att hon skriver bra och spännande böcker. Hennes ”hjältar” är dessutom väldigt mänskliga, som Ruth Galloway, till exempel. Nyast i Elly Griffiths produktion är boken Främlingen, en fristående spänningsroman som utspelar sig i skolmiljö, i en skrivarkurs. Jag beställde boken redan i januari, men Bokus väntade ända till slutet av februari med att leverera den. (Ibland undrar jag varför jag envisas med att näthandla hos Bokus…)

Bokens huvudperson är Clare Cassidy, som undervisar i litteratur. En gång om året håller hon skrivarkurser. Hennes favoritförfattare är R. M. Holland, en gammal skräckförfattare som också har undervisat på skolan där Clare nu jobbar. Men en dag blir plötsligt fiktionen verklighet: en kollega till Clare hittas knivmördad. Mycket obehagligt, förstås, framför allt som polisen tror att mördaren är nån som kände offret – och därmed kanske också nån som Clare känner. Clare bloggar inte, men skriver dagbok för att få ur sig tankar och funderingar. En dag upptäcker hon att nån har skrivit i hennes dagbok, nån som definitivt inte har Clares handstil. Clares berättelse varvas med lesbiska polisen Harbinder Kaurs och Clares dotter Georgias tankar om det som händer.

Redan från början är boken både spännande och intressant. Jag själv jobbar ju i skolvärlden (på ett universitet) och liksom bokens Clare är jag mycket intresserad av litteratur. Växlingen mellan tre personers perspektiv på de händelser som utspelar sig är  inte nåt nytt, men Elly Griffiths gör perspektivväxlingen ny med tanke på vilka de tre personerna är. Läsaren får en hel del sanningar och pusselbitar sig till livs. Mycket bra grepp! En liten touch av det övernaturliga tillför egentligen inte berättelsen nånting och den kunde jag nog ha klarat mig utan. Men se vem som är mördaren, det lyckas jag inte klura ut i förväg och det blir pluspoäng!

Toffelomdömet blir högt.

PS Jag har noterat att en uppföljare med titeln The Postscript Murders kommer ut på engelska i oktober i år. Även den är fristående, men karaktären Harbinder Kaur återkommer i boken.

Livet är kort.