Kära dagbok…

Jag slängde ihop… sallad igår till kvällsmaten.

Joråsaaatte… När jag lagar mat… då blir det som det blir. Min tanke igår kväll var att slänga ihop (ha ha ha!) nåt gott till min sambo eftersom hon jobbade heldag på jobbet och jag jobbade hemma. Men hantverkare, rädda katter och rätt mycket jobb gjorde att det inte hanns med. I stället åkte jag och hämtade Anna efter jobbet i bil. Därefter handlade vi åt oss och åt andra, levererade det som andra skulle ha och for hem för att äta… grillad kyckling med spicy tomato and caramelised onion chutney från The Cherry Tree. Och grönsallad. Den sistnämnda stod i alla fall jag bakom. Det blev mitt ”slänga ihop”. Vi blev i vart fall mätta och det var huvudsaken. Sen kunde vi avsluta med kvällskaffe och till det en Sportlunch för min del – jag kände mig så sportig.

Katterna var rätt OK igår kväll, men i natt och i morse var mr Lucifer pipig. Mini hoppade till och med upp i mitt knä när vi såg Bonde bakar fru eller vad det heter på TV. Det var varmt och gott för en som kände sig så ruggig som jag.

Mini värmde mig.

∼ ♦ ∼

Den här dan har varit både hemsk och bra. Jag deltog i en bra utbildning och ett förvånansvärt bra arbetsmöte under dan. Men… Illamåendet kom tillbaka redan i morse när jag var halvvägs till jobbet. Det mesta släppte emellertid till lunch och jag kunde äta tunna pannkakor. En person i min närhet som jag tycker mycket om har drabbats av akut sjukdom och får inte hjälp förrän nästa vecka. Det finns fler saker på minussidan, men det lämpar sig inte att gå in detaljerat på dem. På plussidan kan nämnas att pengarna för torsdagens taxiresa har kommit in på kontot. Tack SJ, snyggt skött! Under förmiddagen fick jag ett efterlängtat samtal och det kräver ett par timmar flexledigt på tisdag eftermiddag. Min sambo har bjudit ut mig på konsert i slutet av november och det är förstås dagens tredje plus för min privata del i livet. Det fjärde är att jag alltid, alltid hittar tröst, variation och styrka i litteraturen – även om det handlar om att stjäla fem minuter av lunchen. År 2018:s Nobelpristagare Olga Tokarczuk och årets Peter Handke var emellertid båda helt okända för mig – precis som nästan alla Nobelpristagare i litteratur har varit de senaste åren.

Jag hämtar tröst, variation och styrka i litteraturen.

∼ ♦ ∼

Det är som det är med vissa ting och företeelser och om det ska bli bättre måste jag göra nåt. Och tro det eller ej, men jag gör det. Sen är det svajigt på många håll i tillvaron. Då gäller det för mig att behålla blyskorna på. Kanske titta på Dômen, som trots dimma, kranar, renovering och annat stod där, stadigt i morse. Min klippa!

Klippa i dimmig tillvaro.

Nu ska jag gå ett varv med Helvetesmonstret för att skrämma katterna lite idag också och därefter ska jag försöka umgås lite med personen som bor i Pojkrummet ett par, tre veckor i månaden.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren

Livet är kort.