Ett inlägg om en annorlunda bok.

Så har jag slagit ihop pärmarna för sista gången till den fjärde och sista pocketboken som sambon och jag köpte tillsammans i augusti. Boken En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson var ett av Annas val. Det är alltid spännande att börja läsa en bok som jag kanske själv inte hade valt. Och relationsromaner är ju, som bekant, inte riktigt min grej. Men… jag försöker ha ett öppet sinne.

I bokens centrum står trebarnsmamman Tess som till att börja med lever i en märklig relation med Rikard. Utåt sett verkar allt bra, men läsaren får små glimtar av familjelivet, ett liv som inte alltid är så trevligt. Rikard har ett sätt att mästra Tess, gärna förminska henne inför barn och släkt. Till sist gör Tess det som hon känner är oundvikligt: lämnar Rikard. Det är inte helt enkelt, förstås. Många saker spelar in – logistiken hemma, ekonomin, boendet – och så Rikards beteende och fula knep när han inte vill släppa Tess. Rikard gör allt för att fortsätta leka familj trots att Tess har lämnat honom. Han kan verkligen konsten att spela på Tess dåliga samvete gentemot barnen, till exempel.

Det här är en ganska hemsk bok. Hemsk för att de människor den skildrar känns så verkliga. Fokus ligger inte på miljöer utan på personer. Jag kan förstås inte låta bli att undra hur mycket av karaktärerna som har verkliga förebilder. Det är mänskliga karaktärer, trovärdiga, men inte särskilt sympatiska. Rikard gör och säger saker som får mig själv att tänka över mitt eget beteende, tyvärr – fast samtidigt… jag kanske lär mig nåt..? Tess skildras som en mer konstaterande person, inte så tillkrånglad. Hon gör saker för att Rikard ska bli nöjd – och för att hon ska slippa en konflikt. Ett sånt beteende är förstås ohållbart i längden. Men nåt händer med Tess. Hon är inte bara knepigt konflikträdd, hon är utvecklingsbar. Frågan är bara om hon hade orkat lämna mannen utan sitt nätverk av främst vänner – och framför allt den egna kraften som hon trots allt har inom sig.

Det är en hel del sex i boken – naturligtvis läser jag dessa kapitel när jag sitter i lunchrummet. Jag hade nog föredragit att läsa vissa delar privat. Fast jag vet att jag är pryd och att kvinnor självklart har en sexualitet.

”Apan” är lätt att ha med sig i väskan – pocketutgåvan är på mindre än 300 sidor. Kapitlen är korta, vissa nästan som krönikor. Det är bra, för den här boken ger mig nåt mer än jag hade vågat hoppas på. Samtidigt var det kanske inte rätt tidpunkt i livet och tillvaron för mig att läsa den just nu. Men det är en annan historia!

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.