Torsdagen den 18 juli och söndag kväll den 14 juli 2019: Hemkomst – och första kvällen i Motala


 



Kära dagbok…

Så var vi plötsligt hemma i Uppsala igen. Jag som just hade börjat säga Hemma om Motala på nytt. Vi hade härliga dagar vid vattnet även om vi hade klarat oss bättre utan vattnet från ovan, det vill säga regnet. Det var regnigt och kallt och tyvärr blev det inte nåt bad. Men… jag tror vi kommer tillbaka. Eller… jag vet att jag gör det i alla fall. Sen noterade jag att Anna blev lika tokig i ”Brona” som jag är och jag tror nog att hon följer med neråt igen. Vi har ju till exempel inte besökt Övralid, Porslinsmuseet, Camilla och Hasse, mammakusinen M, farmors och farfars grav i Norrköping med mera och vi har inte badat i Vättern. Men vi hade fina, fina dagar och jag sparar dem i mitt arkiv över de allra finaste minnen. 

Vi tyckte nog båda att dagarna gick lite för snabbt. Programmet jag hade gjort åt oss höll väl typ en dag. Till stor del berodde det förstås på vädret. Familjen Katt, däremot, ansåg att vi hade varit borta alldeles för länge – och då hade de ändå haft sin barnmorska a k a Biografmaskinisten hos sig. Vi bevärdigades knappt med blickar från trion när vi kom hem. Sen lossnade det förstås när Citrus upptäckte att vi hade roliga påsar med snören i och kolor med oss hem. Och Lucifer insåg snabbt att mattanterna var på plats igen.


Idag har vi varit flitiga som myror. Anna
har skenet upp och ner till tvättstugan i huset och tvättat mest lakan och handdukar. Diskmaskinen jobbar för egen maskin. Jag har dammsugit, tagit reda på ren tvätt och bäddat rent, än så länge bara i Pojkrummet. Vi blir nämligen tre människor här hemma i eftermiddag, för att sen bara bli en i morgon och över helgen när mor och son reser bort. Min rygg sa ifrån i morse igen, men jag har försökt röra på mig så att den inte stelnar. Jag har bara jobbat lite grann (läst några jobbmejl) och nu sitter jag förstås vid datorn och redigerar bilder och skriver.

Lucifer på klätterpelaren

Lucifer: ”Mattanterna är inte helt fel att ha hemma!”

 

∼ ♦ ∼

Nu ska jag berätta om dagarna i Motala, med mest bilder och inte lika mycket text. Men vi börjar väl från början på resdagen…

Söndagen den 14 juli 2019

Vi lämnade Uppsala när Anna hade jobbat klart vid 14-tiden och klarade oss ända ner till Brändåsen innan blåsorna var överfyllda och magarna knorrade. Det blev sedvanlig macka för mig (ägg och ansjovis) och jag passade på att köpa en bukett rosa rosor till graven. Vi fick sms från hotellet med instruktioner om koder och nyckelkort, så vi behövde inte passa nån incheckningstid. Smidigt! Därför passerade vi kyrkogården innan vi åkte till hotellet och jag fick äntligen sätta blommor på graven.

Vi fick ett fint rum, Fiat, på hotellet med utsikt åt hamnen, ett tak, en skorsten och sjön. Och tur hade vi, för Hamnkrogen var öppen så vi kunde äta och dricka cava, öl och vin. Jag tror inte att jag har ätit så god kyckling tidigare, faktiskt. (Restaurang Sjöglimten däremot, som vi sett fram emot att besöka för en middag, hade stängt och skulle återuppstå igår, onsdag, faktiskt, som ett jävla sushiställe!)

Efter maten tog vi en promenad längs med kanalen bort till Platens grav. Jag visade morfars första snickeriverkstad, som ligger i gamla Gästisområdet och är utmärkt som tvätt- och bagarstuga. Det var den kanske först. Tyvärr kunde vi inte gå in i stugan. Vi gick över gamla bron, som har häftiga valvbågar undertill och jag visade även huset Strömkronan, som vänner till mina föräldrar en gång ägde. Innan vi gick tillbaka till rummet med den enorrrrrma sängen, som var två 90-centimeterssängar, fotade vi förstås… ”Brona”.

Hela bildtexterna syns och bilderna blir större och ses i bildspel om du klickar med datormusen på dem. Hovrar du med musen över kan du se delar av bildtexterna. Det går då också att kommentera varje enskild bild.

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Torsdagen den 18 juli och söndag kväll den 14 juli 2019: Hemkomst – och första kvällen i Motala

  1. Låter som riktigt fina dagar med varierande innehåll. Och vilka bilder!

    Gilla

  2. Mösstanten skriver:

    Motala är fint men det finns mycket jag inte har sett där. Har aldrig promenerat längs kanalen. Bara varit i hamnen och på radiomuseet. Men det är värt ett besök.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Gör en utflykt, vet jag! Men välj hellre en dag med vackert väder. Hamnen är fantastisk, sen finns museer som är öppna onsdag – lördag/söndag, som vi tyvärr då inte kunde se. Dels museet vid radiomasterna, dels Charlottenborgs slott.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.