Ett inlägg om en debutdeckare.

Debutdeckare, det vill säga kriminalromaner av författare som debuterar, ligger mig av nån anledning varmt om hjärtat. Dessa författare är inte enbart nya, litterära bekantskaper. De visar också, svart på vitt, att deras manus är så bra att de blir utgivna i bokform. Samtidigt brukar jag vara ganska skoningslös när jag skriver om deras böcker.

Britt Peruzzi är, enligt den synnerligen kortfattade informationen om henne på förlagets webbplats, journalist på Aftonbladet. I och med utgivningen av Aldrig glömma, den första boken i serien om kriminalkommissarie Alda Luppi, kan Britt Peruzzi även skriva in författare på sitt CV. Hennes debutdeckare köpte jag i söndags. Nu har jag slagit ihop dess pärmar efter att ha fått följa med till Franska rivieran och Nice, gubevars!

Ganska så genast i boken sker ett mord uppe i en by norr om Nice. Det är en kvinna som hittas mördad och kriminalkommissarie Alda Luppi är först på plats. Alda Luppi har återvänt i tjänst efter en tids sjukdom. Läsaren förstår nästan omgående att hon inte är helt återställd. Fallet visar sig vara komplicerat, inte enbart för att en demenssjukdom finns i mordoffrets familj, utan för resultatet av obduktionen. Det tar ganska lång tid att fastställa dödsorsaken. Slutet är överraskande, men visar vilken stark kraft kärlek är. Ett litet och ändå viktigt för handlingen HBTQ-tema ingår också.

Det här känns inte alls som nån debutdeckare! Liksom när jag läste Emelie Schepps första bok trodde jag att det var en etablerad författare som skrivit boken. Här finns inte alls de klassiska debutantmisstagen. Författaren är en driven skribent. Såväl miljöskildringarna som personskildringarna känns trovärdiga och realistiska. Mina tankar fladdrar till Louise Penny, men faktum är att jag sätter mig vid datorn och googlar på Nice – för jag vill veta mer! Och Alda Luppi är nån sorts blandning av Anna Bågstams Harriet Vesterberg i Ögonvittnet och Elly Griffiths Ruth Galloway. Dessutom blir jag hungrig flera gånger under läsningen. Bara det, liksom…

Toffelomdömet blir det högsta. Jag väntar redan på uppföljaren.

Livet är kort.