Kära dagbok…

Årsuret har stannat.

Härom kvällen upptäckte jag att det som ursprungligen var min mammas årsur, numera ägt av min sambo, hade stannat. Även köksklockan slutade ticka. Den senare var lätt att åtgärda. Det är en mekanisk klocka av äldre modell som dras upp med en nyckel. Med årsuret är det värre. Nu är det ett modernt årsur så det går på batteri. Men batteribyte hjälpte inte – jag provade med två olika batterier och jag provade att sätta i batterierna på olika sätt.

Den som vill göra tolkningar på detta avstannade årsur får förstås göra det. Min egen tolkning behåller jag för mig själv. Men det är som om minnena av min mamma, och även pappa, förstås, bleknar allt mer. Jag är rädd att förlora dem, för minnen av dem är det enda jag har kvar förutom vissa saker som i sig är minnen och som min sambo tycker är för många. Tänk den dan jag inte kommer ihåg hur mammas röst lät..! Eller pappas… Än så länge kan jag höra dem, än så länge minns jag deras stämmor.

På söndag är det Mors dag. Jag har överösts med reklam där olika företag påstår att just de har den bästa Mors dags-presenten. En del mejl har jag besvarat med ”Min mamma är död.” Det är visserligen no-reply på dessa mejl, men jag vet att många av dem går att svara på ändå. Nu är mina svar en piss i havet. Min sorg är inte lika akut och enorm som tidigare. Men jag saknar min mamma och jag tycker inte om att bli påmind om henne när företag vill tjäna pengar. Det är tråkigt att jag inte kan gå upp till graven på söndag. Vännen FEM har lovat att gå dit och klappa på stenen. Det är jag tacksam för.

En hoppets tanke om att allt går bra till de 1 600 på Arbetsförmedlingen som blir av med sina jobb.

Nåt annat jag är tacksam för är att jag har ett jobb. Visserligen står vi inför en stor organisationsförändring. Jag är ännu så länge ”medräknad”, men om den nya organisationen och jag inte går ihop blir det förstås till att söka jobb. En skulle kunna tro att en sån som jag vore skadeglad när jag läser om att 1 600 personer på Arbetsförmedlingen blir av med jobbet. Det är jag inte. De flesta av dem är arbetsförmedlare, trots att en av dem jag var i kontakt med sa att de inte förmedlar jobb. Nåja. Många av dessa människor står inför en oviss framtid. Jag kan bara sända dem en hoppets tanke om att allt går bra. Ingen normalt funtad människa vill vara arbetslös och tvingas leva på sina försäkringar eller samhället nån längre stund.

∼ ♦ ∼

Efter denna lite dystra inledning hoppar jag vidare till vår charmknutte till katt, Lucifer. Ja, vi tycker ju inte att han är så charmig när han skriker och krafsar på sovrumsdörren vid tretiden på natten. Men i morse hade han show för Mammisen (= mig) i köket. Igår kväll strök jag världens hög (och tvättade så det blir en ny strykhög). Bland annat strök jag en löpare som jag la på köksbordet. Jag vet inte vad det är med våra katter, men så snart det ligger en ren och nystruken duk på ett bord så lägger de sig där. Och rullar runt. Och hårar. Löparen på köksbordet klarade sig givetvis inte undan. Så här såg det ut i morse när jag försökte få plats att äta frukost:

Men katten… Var ska Mammisen få plats med sin frukost?

Jag försökte buffa på honom. Då vände han sig bara på rygg.

Näru, Mammisen. Det är mitt köksbord.

Att han är söt vet han förstås om. Kolla den lilla tassen…

Visst får söta pojken ligga kvar här, Mammisen?

Till sist fick jag handgripligen lyfta sexkiloskissen och flytta honom lite åt sidan så att min bok på gång och min yoghurtskål fick plats. Kolla vad han gjorde då…

Mammisen, inte älskar du boken mer än du älskar mig..?

∼ ♦ ∼

De här tomaterna odlade jag i köksfönstret i New Village.

Det var lite svårt att gå till jobbet efter frukostshowen, men jag måste ju så att familjen Katt får mat och sand och jag och sambon mat, vin och drinkar. Arbetsdagen omfattade som vanligt jobb med diverse, bland annat blev äntligen kommunikationsplanen i ett stort projekt fastställd. Utöver det ägnade jag dagen åt att peta i  saker som jag har legat lite efter med. Administration och arkivering, till exempel.

Helgen är nu här och vädret blev allt sämre ju längre dagen skred framåt. Nåja, är det dåligt väder kanske en får lite nyttigheter gjorda. Hemma behövs det till exempel dammsugas lite till (Anna har gjort en del) och helst dammas också. Jag skulle även vilja hinna med att köpa tomatplantor med mera.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.