Ett inlägg om en bok.
När min mamma flyttade från villa i tre våningar till lägenhet med tre rum 2010följde långt ifrån alla böcker med. Min pappa var, som jag, en riktig bokmal. Allt kunde rymmas i mammas nya hem. Men jag är glad att hon tog med sig Per Anders Fogelströms böcker. Nu har jag läst ut den allra sista av hans böcker som jag tog tillvara på efter mammas bortgång. Vita bergens barn är också den tredje och sista delen i Barn-serien.
Som i de övriga böckerna i serien utspelar sig Vita bergens barn i Stockholm. Författaren skildrar människorna på Söders öden under åren 1821 – 1860. Genom såväl fiktiva som verkliga människors liv får läsaren sig till livs en stor portion Stockholmshistoria, men även svensk dito. Tiden i boken är politiskt orolig, påverkad av fattigdom och svåra epidemier inom landet och samtidigt händelser ute i Europa. Människor börjar kräva större rättigheter, till exempel att slippa agas av sina herrar. Mot slutet av boken får läsaren knyta bekantskap med personer från Stad-serien. De båda serierna knyts ihop och Barn-serien är alltså en prequel även om den skrevs efter Stad-serien.
Återigen har författaren hittat så mycket spännande i Stockholms och Sveriges historia. Den här gången handlar det främst om människorna, inte krigen som i del två i Barn-serien. Det är jag glad för. Per Anders Fogelström beskriver såväl Stockholm som karaktärer väldigt realistiskt. Han måste ha lagt ner ett enormt arbete på att gräva i historien – då utan internet.
Toffelomdömet blir det högsta och min rekommendation är LÄS!





∼ ♦ ∼
Här kan du läsa vad jag tyckte om de första två delarna i Barn-serien:
Här kan du läsa vad jag tyckte om Stad-serien:
Livet är kort.









