Kära dagbok…

Oklara tider för tillfället.

Nej, det är inte lätt att bli sjuk och behöva hjälp. Det är tur att jag har en sån bra närmaste chef som med förtroende låter mig både flexa och jobba på distans. Igår blev det en hastig sorti från jobbet och jag fick rycka in i vården. Utan rätta kunskaper och hjälpmedel kan jag konstatera att ryggontet jag kände igår har flyttat på sig och nu löper ända från vänster vinge på ryggen ner i vänster skinka och arm. Men det är det värt, för jag gjorde en insats som behövdes och som slutade lyckligt. Det är oroliga, oklara tider just nu och vi försöker hjälpas åt så gott vi kan, Anna och jag och ett par nära i den äldre generationen. Det är tur att jag har en halvtidssambo som i sin tur kan göra saker hemma som vi inte hinner med. Och även om det var jätterörigt igår kväll och slutade med ambulansfärd till akuten tycker jag att logistiken klaffade och människor som behövde föras samman blev sammanförda. Nu hoppas jag att professionella insatser kan sättas in så att andra kan ägna sig åt att tillfriskna från operation. Det är bra att vi är många som kan samarbeta, även om jag skulle önska att fler kunde finnas till hands. Familj eller inte familj, ibland är valet enkelt: man hjälps åt – oavsett relationer. Jag agerar såsom jag har blivit uppfostrad att agera och jag vet att mina föräldrar inte skulle skämmas just nu. Men jag agerar främst av omtanke och för att jag tycker om.

∼ ♦ ∼

Det är jag som måste fylla de vita rutorna.

Torsdagen på jobbet innebar mest arbete med nyhetsbrevet. Det saknades två texter, så jag fick trolla lite med knäna. Allt löste sig till sist. Och det är charmen med just den här arbetsuppgiften att den bara till viss del är inrutad, men till en större del är det jag som måste fylla de vita rutorna. Jag gör alltid mitt bästa. Det är bara det att mitt bästa kan ligga på olika nivåer beroende på andra saker i tillvaron och livet. För tillfället är jag inte 100 procent närvarande i jobbet ens i tanken, men det jag måste göra utför jag. Min allra bästa gren är nog emellertid inte att lägga ut texter om att det finns iordningställda minnesrum för bortgångna kollegor. Det påverkade mig mer än jag skulle tro.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.