Kära dagbok…

Igår eftermiddag, efter min promenad bland höstlöven, hamnade jag på ett fyraårskalas. Ja, jag var förstås inte bjuden på det kalaset heller, men jag fick vara åskådare. Totalt samlades 20 personer vid ett långbord hos Alessandro för att fira en liten prinsessa. Hur jag vet det hur jag vet att hon fyllde just fyra? Jag såg tårtan levereras i kartong. Ovanpå låg fyra rosa ljus.

Själv deltog jag inte i nåt kalasande, jag kände inte personerna i fråga. Men det var gott med lite sällskap på distans under söndagsmiddagen. Jag hade också min bok på gång med mig. Böcker är inget dåligt sällskap heller vid måltider.

Middagen fick jag för att jag har förtjänat den. Eller jag fick betala den, men jag hade likväl förtjänat den. Som vanligt bra service och god mat.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

En öl och en bok är inget dåligt sällskap heller.

Bruschetta till förrätt.

Ett glas vin till quattro formaggi-pizzan.

Tiramisu och espresso avslutade söndagsmiddagen.

∼ ♦ ∼

På kvällen, när även katterna hade fått mat och Anna hade kommit hem, dukade vi fram ost och kex. Vi tittade på bland annat Springfloden på TV. Eftersom Annas vinflaska endast rymde var sitt halvt glas tog jag fram en Rubesco 2015 ur vinskåpet. Det blev ett halvt glas för min del även av det vinet. Och två rader vit choklad. Jag behöver väl inte säga att jag hade gått upp ett kilo under helgen jämfört med i fredags morse?

Ost och kex och vin framför Springfloden.

Ett halvt glas av det här vinet blev det också.

∼ ♦ ∼

På jobbet har det varit möten hela dan. Däremellan har jag försökt hinna med övrigt jobb jag har på gång. Det har varit fullt upp och jag har försökt hinna med det jag ska. Jag har försökt kolla upp en del praktikaliteter som påverkar mig. Det är svårt att ta tag i sånt som gör en ledsen. Utöver det måste jag bestämma mig om min julledighet. Det känns mest jobbigt att tänka på den, så jag skjuter beslutet åt sidan. Jag har verkligen förtjänat att vara ledig, känner jag i alla fall. Två veckor i Brighton, där jag bevisligen var välkommen förra året (se bilden nedan!), hade inte varit dumt, men det är sånt jag får fortsätta drömma om. Även om jag har förtjänat det behöver jag också kunna betala för det.

∼ ♦ ∼

För övrigt… Läste just att nya regler för gångtrafikanter börjar gälla idag. En ska numera gå på vänster sida. Eh vadå nya? Jag lärde mig detta redan 1960-talet – tack vare Televinken och tant Anita. Hur svårt kan det vara att tänka logiskt och i ett land med högertrafik för fordon gå så att en möter/ser trafiken..? I Uppsala har kommunpolitikerna haft JÄTTESVÅRT med logiken väldigt länge eftersom de enda trafikanter de gillar är cyklister. Det är skillnad på skit (=bilister och fotgängare) och pannkaka (=cyklister).

Jag bryter ALDRIG mot den ”nya” regeln – bilden är arrangerad.

Livet är kort.