Kära dagbok…
Söndagen avslutade Prideveckan, men vi stannade kvar en natt till, till måndag. Vi helgade därför vilodagen och tog det lugnt till att börja med. Jag läste ut min medhavda bok om Vera och började läsa en bok på engelska om Jacob. Dessa märkliga barn… Jag känner mig mycket som Veras mamma i boken.

Bobyte från Vera till Jacob. Båda böckerna handlar om lite märkliga barn.
∼ ♦ ∼
Söndagens huvudutflykt gick sen till Fotografiska vid Stadsgårdskajen. Vi gillar att fota båda två och en kan inte bli annat än inspirerad när en ser alla fina utställningar på Fotografiska. Redan på vägen dit kände jag inspirationen komma över mig och jag drog av några knäpp vid Slussen, där det var lite annorlunda att ta sig över den här gången.
Som vanligt var det många bra utställningar på Fotografiska. Högst förväntningar hade jag på utställningen Mother Daughter av Linda och Stella McCartney, men samtliga utställninvar var kanon. Vi inledde med att se märkliga bilder av Cathleen Naundorf. Sen vilade vi lite. Jag blev inspirerad och fotade oss. Verk av Simen Johan såg vi också. Utställningen av Marie Hald var väl den enda vi inte riktigt förstod vitsen med. McCartney-utställningen motsvarade mina höga förväntningar. Den var riktigt gripande i sin blandning av vardagsbilder och bilder på kändisar. Efter ett toabesök besökte vi slutligen museishopen. Där fick jag en del tips på tänkbara julklappar till E.
∼ ♦ ∼
Lunch kunde Fotografiska emellertid inte locka oss med, så vi fortsatte till Götgatan där vi ramlade in på Old Beefeater Inn. Vi satte oss på terrassen och tog in var sin tjeckisk stor och kall öl samt nachos med salsa och guacamole respektive vitlöksbröd med oliver. På huset mitt emot hann jag se att nån hade satt upp en bild på en katt på husväggen. Fågelskrämma, månntro? Så hopade sig molnen och regnet och åskan kom. Vi hoppade in i puben och tur var väl det för det kom ett riktigt skyfall så att det till och med regnade in. Min nyckelkedja gick sönder också, säkert i rena förskräckelsen, men jag kunde laga den sen på hotellet. (Inte för att vaktmästaren där hade en gedigen samling tänger, dock.) Innan vi gick från Söder köpte Anna en kökslampa i retrostil. Den är inte monterad än.
Med lampan i Annas högsta hugg tågade vi tillbaka mot Gamla stan, men molnen hängde tunga över oss. Vi var sugna på nåt sött och bestämde oss för att köpa go-kakor med oss till hotellet. Där fanns nämligen gratis kaffe. I stället för att leta upp nåt mysigt konditori slafsade vi halvsmälta kladdkakor med grädde på pappperspåsar i våra sängar på rummet. Men kaffet, det var både gott och gratis.

Kärleksmässan i Storkyrkan var stämningsfull och vacker.
Efter en stunds vila gick vi brinken upp till Storkyrkan för att delta i Prideveckans kärleksmässa. Profant och religiöst var blandat, Eva Brunne predikade, nattvard tog vi inte (alkoholfritt vin och glutenfri oblat = nej tack, det var bättre förr), vacker sång, jobbiga småungar som föräldrar envisas med att ta med… Sammantaget stämningsfullt och vackert i cirka en och en halv timme. Jag fällde en och annan tår över min egen dumhet, men jag är som jag är och det är svårt att lära gamla hundar tiga sitta.
Efter mässan serverades gratis mat och dryck på gården. Även om gratis är gott tyckte vi att vi hade råd att betala för vår mat. Vi strosade neråt Västerlånggatan och hamnade på Paganini. Lite dyrare än Michelangelo, lite annan meny, lite… stelare… men gott. Vi åt tvårätters, det vill säga vitlöksbröd som vi delade på och var sin pasta. Det var OK.
∼ ♦ ∼
Sista kvällen i Stockholm… Vad passade väl bättre då än att dricka en jädra massa GT på Wirströms för att dränka våra sorger innan vi gick ”hem” till hotellet för att sova sista natten? Whiskeyn lät vi emellertid vara kvar i hålet i väggen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









