Kära dagbok…

Citrus gömde sig på ballen* för helvetesmaskinen.

Det var riktigt kvavt när jag gick hem från jobbet igår. Jag var säker på att det skulle bli både regn och åska. Ingetdera blev det. Jag träffade mina två sambor hos frisören och när E hade blivit klippt gick vi och åt tillsammans. Min mage stod i fyra hörn, men jag hade en del att ta tag i när jag kom hem, så jag räknade med att ”svullnaden” skulle lägga sig.

Först fixade jag iordning i Mellanrummet/Djungelrummet och flyttade tillbaka den stora kattpottan. Den behövde också påfyllning av sand. Bara sånt gör en helt svettig när det är kvavt. Att trycka upp täcke och kuddar i ett överskåp är också svettigt göra, men med en käpp ur samlingen i paraplystället i hallen gick det bra att trycka in grejorna.

En sömnig, men nyfiken Citrus.

Katterna fick lite mer mat också mellan varven. När de hade ätit startade jag helvetesmaskinen** och alla tre katterna flydde till olika säkra ställen. Innan jag äntligen kunde hoppa in i duschen hade jag uppdaterat systemen på båda mobilerna samt förnyat virusskyddet på datorn ytterligare ett år – och med det senare blivit åtskilliga hundralappar fattigare. Efter duschen satt jag en stund på ballen och läste medan Citrus betraktade mig sömnigt. Men hon är så himla nyfiken och kunde inte låta bli att kolla vad jag gjorde. Jag bubblade mig lite vatten i köket, men när Lucifer kom ut dit för att se om jag möjligen tog fram nåt gott att tugga på, försvann han som en avlöning. Kolsyremaskinen är nämligen helvetesmaskinen #2.

∼ ♦ ∼

I morse fick jag kliva upp ensam. E hade sovmorgon igen och skulle träffa sin klass i stan. Fästmön är nu äntligen ledig i tre dar. Det firar hon med att ta emot hemkörning av matvaror på förmiddagen och tvättstugan på eftermiddagen. Mitt dåliga samvete känns av, men vad 17 ska jag göra när jag alltid jobbar vardagar? Anna klagar inte heller, aldrig nånsin. När det blir tufft kan vi gnälla lite sinsemellan (aldrig på varandra om hushållsarbete) och sen hjälps vi åt. Jag försöker göra sånt som behövs men inte är nödvändigt att göra på dagtid vardagar. Men Anna gör onekligen mest hemma. Och visst ligger det ett stort mått sanning i orden jag fick med mig från gårdagens lyckokaka, det här om att en ska be för det en vill ha, men arbeta för saker en behöver…

En viss sanning i orden i gårdagens lyckokaka.

∼ ♦ ∼

Min arbetsdag blev god. Dagens två möten klarades av på förmiddagen. Det andra mötet handlade om strukturella förändringar och det kändes bra att vi gick rätt väg och fick input innan vi ”gjorde”. Nu ska en enhet fila en stund till och därefter är tanken att jag ska börja stuva om och skriva om texter etc. Ja, jag har ju knappt hela juni på mig, så det ska nog gå. Till lunchen träffade jag mitt upphandlargäng för en liten uppföljning och för en lunch bestående av halloumilevain på Café Victoria i Botaniska trädgården i samband med detta.

Tim, Camilla och Krister bland ”stenarna” som Liz har köpt. (Insatta fattar.)

Halloumilevain – eller grillad macka med halloumiost.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet var det dags för klippning hos duktiga M. Sex veckor har passerat sen sist och som synes nedan var jag långhårig. Att jag ser sliten ut kan M förstås inte göra nåt åt. Anna kom ner till salongen och mötte den nyklippta och därefter gick de två ut i junikvällen för att äta och dricka nåt gott. Men det berättar jag mer om nån annan dag.

Verklighetens ansikte: Sliten och långhårig. Det senare kunde M åtgärda, det första skulle en lång, skön ledighet i alla fall minska.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**helvetesmaskinen = dammsugaren

Livet är kort.