Ett inlägg om ett vin.

Kryddigt, men nånting saknades i vinet.

Ett vin som hade legat ett tag i vinskåpet fick komma ut och luftas igår kväll. Eftersom vi hade kvar av fredagens Amarone tog vi bara varsitt glas av Soprasasso Amarone Della Valpolicella 2010. Tilltugget var resterna från fredagens midnattsfest samt dessertostar – milda såväl som salta. Vinet ska annars passa till rätter av mörkt kött och lagrade hårdostar.

Systembolaget säljer inte längre årgången vi drack, men den som vill prova kan köpa 2014-årgången för 179 kronor. Jag minns inte vad jag gav för vinet. Priserna kan variera mellan årgångarna.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om smak och doft av 2014 års årgång av vinet:

”[…] Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, mörka körsbär, korinter, peppar, pomerans och kakao. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, mörka körsbär, peppar, korinter och mintchoklad.

Jag tyckte att vinet verkligen var kryddigt, men jag kände också tydligt både smak och doft av choklad. Till ostarna funkade det hyfsat, fast inte lika bra som Bollavinet vi drack på fredagen och som vi hyfsade innan vi drack ett glas av detta. Någonting saknades hos det här vinet, var min uppfattning. Det var inte alls otäckt att dricka, det var helt OK och lite mer. Däremot nådde det inte riktigt toppen.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.