Ett inlägg om en bok.

Ett fynd i våra bokhyllor var Ninni Schulmans deckare Välkommen hem. Men pinsamt nog kom jag på att jag hade gett bort den i julklapp till min sambo (då ”bara” min fästmö) – som ännu inte har läst den. I morse läste jag den sista sidan i boken och jag hoppas att mina rysningar, stön och ”å nej!”-rop inspirerade henne att läsa boken. När det gäller läsning är vi lite ur fas vi två just nu, nämligen. Jag läser som vanligt så ofta och mycket jag kan, medan Anna har tagit en läspaus.

Polisen Petra Wilander är tillbaka i tjänst igen efter en tids sjukdom. Som tidigare jobbar hon med Christer Berglund. Men den här gången får Christer ta ett steg tillbaka eftersom hans syster Tina blir inblandad i en mordhistoria. Journalisten Magdalena Hansson känner inte för att delta i klassåterträffen ute i en stuga i skogen men både hon och Tina går dit. Inte helt förvånande faller alla tillbaka i sina gamla roller och festen spårar ur. Under en spökvandring hittas en av festdeltagarna mördad.

Det här är både obehag och spänning redan från start. Vi som har deltagit i återträffar med högstadieklasser fattar just det där med obehag, mobbning och att falla tillbaka i gamla roller. Jag minns min egen återträff tio år efter vi hade slutat nian. Det var en hemsk tillställning! Den här fiktiva återträffen är inget undantag, men det som skiljer evenemangen åt – det i boken och mitt eget – är att det mördas i boken. Inte bara en gång heller. Kan det vara den mobbade Danjel som har rest sig från graven för att utkräva hämnd? Nånting är det i alla fall som springer omkring i en vit mask i skogarna och tar livet att klasskamraterna en efter en…

Ruggigt så det förslår samtidigt som relationerna – såväl nya som gamla – beskrivs väldigt realistiskt och trovärdigt. Ninni Schulman kan verkligen skriva bra och spännande böcker. Hur ska det gå nu när jag måste vänta på nästa? För den här boken slutarde med lite av en cliffhanger…

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.