Kära dagbok…

Här var det mer livat idag än i förra veckan.
Idag var de flesta på jobbet tillbaka i tjänst. Det var en helt annan ljudnivå, liv och rörelse i Segerstedthuset. Alltför hög ljudnivå kan jag klara mig utan, men inte folk. Sen var många förstås trötta av tidig uppstigning. Böjda satt de över sina datorer och besvarade mejl och annat. Satt. De flesta satt, inte många stod…
Det var roligt att återse bekanta ansikten, även om många helst hade stannat kvar i sängen. Jag går upp klockan 5.30 på vardagsmorgnar när jag ska jobba. (Att gå upp tidigt slutade jag inte med ens när jag var arbetssökande. Fast då var det klockan sju som gällde.) Trots att jag har varit ledig en del hade jag inga problem att vakna i morse. Men det som skulle ha kunnat hålla mig kvar i sängen var kylan utanför. Det har nämligen blivit minusgrader igen.
Sängen förresten… Jag la ut en annons på Blocket på den också igår. Den är inte lika het som soffan var, en möbel jag sålde nästan omgående. Men när det gäller sängen har jag fått en del förfrågningar, eller vad jag ska kalla det, per sms. Jag blir lite fundersam, bara, på hur folk… är. Jag svarar ganska omgående på sms, även såna som inte är förfrågningar om möbler till salu, om jag inte är svårt upptagen, typ på jobbet. Så är inte alla. Det slängs iväg sms (några exempel nedan, mina svar i färgade pratbubblor), jag svarar och sen… tystnad… Vad är då meningen med att höra av sig och visa intresse?
Irriterande många som vill handla på Blocket tycks dessutom tro att säljaren inte bara är säljare utan nån sorts flyttfirma också. Majoriteten har varken bärhjälp eller transport ordnad. Undantaget var bröderna som köpte soffan igår som kom med både bil och släp. Jag hoppas att deras pappa blev glad! (Jag vill tillägga att jag inte säljer möblerna för pengarnas skull. Jag säljer dem därför att det inte är nåt fel på dem, men vi ska ha andra möbler i vårt nya hem och för att de är lite för stora för att jag ska kunna ta dem till något återvinningsställe. Möblerna är i fint skick. Vad som händer om de inte blir sålda tar jag ställning till när det är dags. När det gäller sängen skulle jag förstås önska att jag fick behålla den så länge som möjligt fram till flytten, men blir den såld snart så blir den såld.)
∼ ♦ ∼
Som jag nämnde i förbifarten igår (trots att det inte är nån förbifart för mig) har jag haft svår ångest vissa dagar de senaste veckorna. Därför är jag så tacksam att jag inte bara har goda vänner utan också har goda litterära vänner som jag klarar av att läsa. (Ibland är det för övrigt de goda vännerna som ger mig de goda litterära.) Jag är nu inne på min tredje bok för det här året. Igår kväll hann jag med ett bokbyte. Jag gick från en dansk deckare till en svensk debutdeckare. Den förra är en julklapp, den senare en vinst. Att läsa debutböcker är alltid spännande. Jag försöker ha ett så öppet och opåverkat sinne som möjligt (det gäller så gott som alla böcker jag läser) och undviker i möjligaste mån att läsa om nån bok innan jag har läst den. Knappt 50 sidor in i boken kan jag i alla fall avslöja – ifall nån läser här som tänker på samma sätt som jag, sluta läs! – att debuten är lovande (bra, bra!), trots att karaktärerna är ganska typiska för genren (intet nytt, alltså). Utöver detta kan jag till bokens fördel nämna att den matchade dagens lunch – pasta med spenat och tomat – till fullo!
∼ ♦ ∼

Ingen soffa, men bästefåtöljen är kvar!
Igår kväll såg jag andra delen av säsongens Bron i mitt ekande vardagsrum. Vilken tur att jag har min bästefåtölj, trots att jag vet att det finns folk som missunnar mig den! I kväll ska jag se tredje och sista delen av Den döende detektiven. I morgon kväll är det säsongsstart för Veckans brott – med författaren till boken Den döende detektiven som en av två programledare. Jag är väldigt selektiv när det gäller TV-program, men när det gäller Leif GW Persson ser jag det mesta som har med honom att göra.
Innan jag får hälla ner mig i bästefåtöljen väntar en del hushållsarbete. Sånt kommer en liksom inte ifrån trots att en ska flytta.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Hu vale, jag svskyr att sälja saker på annons, folk ringer på alla möjliga konstiga tider, gör upp om att komma hit och sen dyker inte upp. Det är så jävla dålig stil. För att inte tala om skambudarna…
GillaGilla
Folk ringer ytterst sällan numera, de messar, är min uppfattning. Fast sen svarar de ju inte när jag har svarat.
😡
Skambudare dök upp när jag skulle sälja mammas rollator och mobil. Rollatorn fick till sist ett gott, nytt hem hos nån som förstod dess värde, men mobilen har jag kvar. En snål gammal gubbe var värst. 😡
De möbler jag säljer är för fina att bara kastas. Jag säljer dem inte för pengarnas skull egentligen.
GillaGilla
Det där med att sälja på annons.. man råkar på många speciella människor har jag märkt 🙂
Men, matcha mat och bok, det var nog första gången jag sett !! 🙂
Jag har avsnitt tre kvar av detektiven, hoppas jag kan se den i kväll
GillaGilla
Jaa du, en upphör inte att förvånas! Men jag blev så glad att det också finns såna som Bröderna! 😁👍🏻
Ja igår var det väldigt färgmatchat vid lunchen. 😁
GillaGilla
Missunnar dig en bra fåtölj? Men vad är det för Fel på folk? 😔
GillaGilla
Japp! När jag var arbetssökande var det en kvinna som skrev ett långt mejl till mig om att jag SKRÖT om min stora lägenhet (den har visserligen fyra rum, men är i kvadratmeter sett som en trea, 88 m2) och min bästefåtölj. Bara det att lägenheten köpte jag och mitt X 1994, jag köpte X:ets halva 1999 när vi skilde oss. Fåtöljen köpte jag i början av 2000-talet efter att ha SPARAT ganska länge varje månad från min lön.
Jag blev så ilsk att jag letade reda på hennes telefonnummer och sen ringde jag. Fick nog aldrig klart för mig om hon tyckte att jag skulle kasta fåtöljen över balkongräcket och flytta ut i skogen eller vad…
GillaGilla
Bra gjort att ringa henne! 🤗
GillaGilla
Jag blev så arg och ledsen.
GillaGilla
Haha!!
Så jävla bra att du ringde till henne om mejlet!! Det hade hon säkert inte räknat med!!
GillaGilla
Nej, det hade hon inte och jag pratade i över en timme. Jag var så jävla arg. Sen vet jag att hon är här och läser fortfarande ibland, trots att hon uppenbarligen retar sig så daaant på mig. Vilken självplågare… Jag läser aldrig bloggar(e) som irriterar mig.
GillaGilla