Kära dagbok…
Det var bara att bita i det sura äpplet och fortsätta rensningståget idag på vilodagen. Gästrummet är inte så mycket att göra nåt åt och det som ska slängas därifrån är slängt förutom ett litet bord. Nu är golvet i stället belamrat med sånt som ska till återvinning. Skulle ha åkt med grejorna igår, men blev klar försent, helt enkelt.
Nästan det första jag hittade i dagens rensning var en lapp från mamma och pappa, skriven av pappa. Det kom en tår eller två, för jag vet att orden var så innerligt menade.
I arbetsrummet finns det mest bokhyllor – fem och ett hörn. Men där står också min datorarbetsplats samt morfars skrivbord och jalusiskåpet som först var farfars och sen morfars. Böckerna kan jag inte göra så mycket åt just nu, för jag har inget att packa i och ingenstans att förvara lådor eller kassar med böcker. Därför började jag rensa två små anslagstavlor samt jalusiskåpet. Skåpet var belamrat ovanpå, men också inuti. Det är fortfarande prylar inuti, men mest sånt i pappersväg som jag ska spara.
Jalusiskåpet är ett beställningsarbete gjort till min farfar. Det är i solid ek och väger ett ton och jag kan inte säga vad det blir av det vid flytten.
Morfars skrivbord i teak hoppas jag kunna ta med mig. Det är ganska nätt och skulle nog få plats framför ett fönster, det vill säga där ingen bokhylla kan stå. Om jalusiskåpet har tio lådor i dubbla rader inuti (det är kanske en meter högt), har morfars skrivbord nio lådor. Dessa lådor hade nog inte rensats sen jag fick det, i början av 1990-talet. Det var mycket som kunde kastas. (Överhuvudtaget slängde jag mycket idag – det blev tre vändor till soprummet.)
Allt jag tog i idag var som belagt av damm. Men vidrigaste var nog lådan som en inte såg var svart för den var så dammig. Just den lådan var härlig kasta. (Nej, bara jag och äldsta bonusdottern vet varför.)
∼ ♦ ∼
Livet är kort.