Ett inlägg om en bok.

Författaren Jonas Moström har jag upptäckt på senare år. Det vill säga jag har läst hans Nathalie Svensson-böcker som har Uppsala som miljö. Det är nämligen där psykiatrikern Nathalie Svensson bor, hon som nu för fjärde gången har blivit tillkallad för att hjälpa Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp i boken Trogen intill döden. I morse hade jag bara ett par sidor kvar och jag kunde ju inte åka till jobbet utan att ha läst ut boken.

I den här boken sker ett antal märkliga dödsfall av till synes friska människor på olika platser i Sverige. Det börjar med en elitidrottsman, till exempel, och fortsätter med en pilot och en ung dansare. Dödsfallen skulle ha kunnat passera som självmord – om inte nån lämnat en blå ros vid varje offer. Nathalie Svensson, polisen Johan Axberg och de andra i Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp får i uppdrag att lösa fallen och hitta mördaren. När Johans egen farmor blir vittne blir det förstås extra svårt att låta bli att ha semester för honom…

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Samtidigt handlar den om ett ämne som jag inte vill avslöja, för då blir det här inlägget en spoiler. Att boken känns seg har kanske just med ämnet att göra, ett ämne som har debatterats och diskuterats under lång tid. I övrigt är det välskrivet och spännande, men jag önskar att förlaget hade hjälpt till lite bättre med korrekturläsning.

Toffelomdömet blir ändå högt – för ämnets skull.

Livet är kort.