Kära dagbok…
Mulet ,men solen kämpade.
Fredagen startade mulet, men ljuset var ändå bättre än på torsdagen. Jag hade ingen tid att passa förrän klockan 13 även om jag innan dess skulle göra ett par ärenden. Därför inledde jag med att ta en promenad längs med sjön för att fota lite. Det blev sisådär, mest för att det satt nån och matade fiskmåsar vid Vätterpromenaden. En ville ju inte precis få en blaffa i huvudet…
Solen kämpade och kämpade och några av dess strålar trängde igenom molnen och fick vattnet att glittra. Det är så vackert här! Och den där bron… Det är nåt speciellt med den, det går inte att komma ifrån. Det känns bra att gå längs sjän ändå, men jag saknar mammas sällskap. Vi brukade gå respektive rolla när jag kom på besök. Det var så enkelt, så nära.
Jag hade som sagt ett par ärenden att utföra på förmiddagen också. Ett var att införskaffa vin till lördagens middag. I kväll ska vi ju ha kalas för oss tre födelsedagsbarn, men mest för den yngste, förstås. Vännen Mia ska laga nån spännande kycklingrätt, så vinet ska vara till. Jag köpte ett par flaskor italienska, inte så tunga viner. Vidare försökte jag få tag i ett par billiga läsglasögon, men se 150 spänn betalar jag ICKE för såna, varken hos Fina Optikern eller på ett av stans apotek. Hutlöst pris för bågar utan kvalitet! Jag fick helt enkelt ta bilen till stormarknaden utanför stan. På ÖoB hittade jag ett par brillor med fodral för endast 30 pix. Och då unnade jag mig också nåt jag behövde från Lindex.
Klockan 13 strålade jag sen samman med mammakusinen M, en av mammas yngsta kusiner och tillika en gammal lekkamrat till mig. Som barn bodde vi ganska nära varandra och en period lekte vi ofta och mycket. Vi hade därför många år att rekapitulera och det var såna fantastiska timmar. Ett och annat fick vi veta som vi inte kände till innan och som gör luckor i skeenden mer begripliga. Nu ska vi verkligen hålla kontakten och M har lovat att jag får låna deras gästrum, numera kallat Tomrummet, om jag kommer på besök. Det är fantastiskt gott att så många har erbjudit mig sovplats här! Jag tror ärligt talat inte att det dröjer länge innan jag åker hit igen. Och mammakusinen M är definitivt nån jag ska hålla kontakten med, för liksom jag är hon den enda kvar av sin ursprungsfamilj. Hon förstår precis som jag den där kusliga ensamheten.
När jag kom ut hade solen brutit igenom. Jag stod i ett gathörn och telefonerade med mammas väninna M som jag ska hälsa på idag i Vadstena. Där ska jag även träffa maken G. Det här paret var mina föräldras bästa vänner under en period. Nu ska jag även få göra deras nya hunds bekantskap. Och till det få våfflor! Det blir en bra grund för kvällens kalas…
Jag telefonerade lite med Fästmön när jag kom hem till Mias lägenhet. Sen kom Mia själv hem från jobbet. Vi fräschade till oss och stegade iväg för after work (för Mias del) och middag (för oss båda) på Ströget vid torget i Motala. Där var det ganska fullt, men vi lyckades få ett bord. Bra mat var det till bra priser. Jag åt kycklingburgare med chilipommesfrites och det var inte en egentlig burgare utan en filé med en massa gott på. Vinlistan var inte så lång, men jag valde ett ripassovin. Strax efter 18-tiden anslöt vännen FEM. Vi tillbringade några timmar där med att prata och äta och dricka gott och så bestämde vi preliminärt datum för deras Uppsalabesök, som blir strax innan Anna och jag åker till London.
Kvällen avslutades i Mias soffor, men när vi båda somnade framför TV-deckaren insåg vi att det var tack och god natt. Mia har farit iväg på sitt uppdrag idag, dottern kom hem sent och sover, katten har spytt och nu ska jag göra mig presentabel inför dagens visiter!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 