Kära dagbok…

Pappa skulle ha fyllt 89 år idag.

Det är min pappas födelsedag den 19 oktober. Inte trodde jag att jag skulle ägna den dagen åt saker som känns helt absurda. Visserligen gick min pappa bort för tio år sen, så nåt födelsedagsfirande var inte aktuellt, men… inte trodde jag att jag skulle höra mig själv säga att

”nej, mamma vill inte ha nån eldsflamma på sin askurna utan ett kors.

Inte heller trodde jag att jag på kvällen skulle välja ut kläder som min döda mamma ska ha på sig i kistan. Sånt… händer inte mig. Trodde jag. Jag trodde fel.

Jag har valt kläder till mamma.

Ytterligare en kullkastad lista.

Min dag började med att jag skrev en ny lista. Den listan kullkastades mer eller mindre sen. Allt ska gå så snabbt, plötsligt. Efter begravningsbyrån gick jag tvärs över gatan för att betala mammas räkning för akuten. Sen gick jag och sa upp hennes lägenhet. Jag har inte råd att ha den kvar i tre månader, nu finns den kvar för mig november månad ut. Datum för begravningen är bestämt, till och med för bouppteckningen. Jag har läst korrektur på min mammas dödsannons i kväll. Det händer inte mig. Trodde jag. Fel!

Jag hade inte klarat det här utan att Fästmön var vid min sida hela tiden. Hon har inte bara slitit hårt i mammas hem, hon har slitit hårt med att hålla mig på banan, att älska mig när jag är svag och bara gråter och tror att jag inte fixar det här… Hur det ska bli i morgon när hon åker hem, vet jag inte.

Men goda, fina vännen FEM kom förbi i kväll och satte sig själv i arbete. Jag är glad att vi har så rak kommunikation oss emellan att vissa saker inte blir pinsamma. Och dessutom värms jag i hjärtat när en del av mammas saker kommer till FEMs hem.

I helgen jobbar vi vidare, FEM och jag. I morgon, torsdag, hämtas hjälpmedel och jag har ett läkarsamtal innan jag skjutsar Anna till tåget. Jag ska säga upp mammas elavtal och jag ska försöka plocka, packa och rensa vidare i min ensamhet. Vännen M tittar eventuellt in på fredag.

Ett innerligt TACK till er som inte bara säger att ni ska hjälpa till utan också gör det. Jag hade inte klarat mig utan er.

Det känns som om jag alltför snabbt rensar bort min mamma. Men jag stannar upp och blir rörd av små lappar som denna… Lilla mamma… Lilla älskade mamma…

Typisk mamma-lapp.

Livet är kort.